Tolkiens tomteland

Mer Tolkien! Här får en mängd svartvättar (goblins) stryk av en björn och några dvärgliknande tomtefigurer. Sagan om ringen? Eller någon fri filmatisering av The Hobbit? Men bilden är från 1933, året efter att berättelsen om Bilbo skrivits klart men fyra år innan den gavs ut. Ringen fanns, men bara nätt och jämt. Nej, det här är en helt annan historia.

När deras barn var små roade sig J. R. R. Tolkien med att ge dem brev "från jultomten". I dem ritade och berättade tomten om livet vid nordpolen, om nissarna och nordpolsbjörnen ("N. P. Bear").

Liksom hos Nalle Puh är nordpolen en påle, the north pole. Här får vi se hur det gick 1925, när tomtens mössa blåst upp på pålen och björnen klättrade upp för att hämta den. På nedre bilden det nya "Cliff House" som man flyttade till. Observera pålens lagning.

Så småningom gled fokus från tomten till den roligare nordpolsbjörnen Karhu, liksom hans syskonbarn Paksu och Valkotukka. Här skiner språkvetaren Tolkien igenom, för namnen är givetvis inte valda på måfå. Karhu är finska för björn, paksu betyder tjock och valkotukka vithårig.

Handlingen gick från trevlig till rolig till allt mer spännande. I grottor under nordpolen levde vättar, illasinnade men mestades tillbakadragna. En jul fick barnen en ganska lång text skriven med vättarnas alfabet, samt en nyckel.

En annan jul berättades om hur vättarna smugit in i huset och gått till anfall. Tomtens folk slog tillbaka dem, som synes med god hjälp av deras vite Beorn.

Breven fortsatte att komma ända fram till 1942. Då hade det yngsta barnet Priscilla fyllt 13, och inte ens J. R. R. kunde längre låtsas att han skrev breven för deras skull.


Wikipedia: The Father Christmas Letters