Hitler som socialist (?)

Kurt Eisner var jude, socialist och revolutionär. På eftermiddagen den 7 november 1918, på årsdagen efter den ryska revolutionen (eller snarare bolsjevikiska statskuppen), utropade han den bajerska rådsrepubliken. Hans regering blev kortvarig och förvirrad, om än inte i närheten lika kortvarig och förvirrad som den jag beskrev i bloggposten Det bajer-schweiziska lokomotiv-kriget. I januari 1919 hölls ett val som hans parti förlorade. Den 21 februari var Eisner på väg till parlamentet för att förklara sin avgång, då han sköts ihjäl. Mördaren hette Anton Arco-Valley. Orsaken kan ha varit -- vet inte hur klarlagt det är -- att han ville visa sig värdig sedan han som halvjude (hans mor kom från den judiska bankirfamiljen Oppenheim) nekats inträde i den völkischer klubben Thule-sällskapet.

Den bortgångne premiärministern fick givetvis en stort upplagd begravning. Bilder togs, filmer spelades in. Och på minst en av bilderna ser man en karl som skulle kunna vara Adolf Hitler. Pilen fanns för övrigt på plats åtminstone 1993, då Bajerska statsbiblioteket förvärvade Hoffmanns bildarkiv där den ingick. Det är alltså Heinrich Hoffmann, München-fotografen som blev Hitlers hovfotograf.

Innebär det att det även var han som tog bilden? Var det han som ritade pilen? Vad kunde innehavet av denna bild vara värt under tredje riket; vilken risk löpte ägaren? Om det alls är Hitler..? Frågorna hopar sig.

Poängen är, om det är Hitler, huruvida han inte bara betraktade begravningståget utan även deltog i det. Hade han på sig en svart sorgbindel för att betyga sorgen för den judiske socialisten, och dessutom en röd armbindel -- för att visa att han arbetade för den bajerska rådsrepubliken?

I Mein Kampf ger Hitler intryck av att hans politiska kamplust väcktes i samma ögonblick som kriget förkunnades förlorat: "Jag beslöt mig för att bli politiker." Det går inte ihop med andra uppgifter, utan är med största säkerhet en dramatisk efterhandskonstruktion. I Hitlers första krig argumenterar Thomas Weber (som även hänvisar till bildmaterial från begravningståget) för att Hitler inte ens var särskilt klar över sin egen politiska världsåskådning, vare sig under kriget eller direkt efter det. Villrådig, utan framtid och med alla sina kamrater i München valde han att stanna kvar där, även när det innebar att ta tjänst hos en sovjetisk rådsrepublik.


Historisches Lexikon Bayerns: Beisetzung Kurt Eisners, München, 26. Februar 1919