Om kroniska epidemier

Med jämna mellanrum blossar epidemier upp, där de drabbade får diffusa symtom som de anser härrör från strålning, gifter eller ergonomisk belastning i en annars normal arbetsmiljö.

I VoF:s medlemstidning Folkvett nr 2/2000 fanns Carl-Johan Göthes artikel Från skrivkramp till bildskärmssjuka. Det är, tror jag, den artikel i den tidskriften som jag oftast haft anledning att hänvisa till. Ämnet är tidlöst, exemplen förnyas ständigt.

Diffusa, ihållande symptom som inte kan kopplas till någon sjukdom -- vad är det? Det beror till stor del på vem man frågar, och framför allt när. Genom åren har ett antal mode-sjukor kommit och gått. Göthe räknar upp skrivkramp (som ursprungligen sades vara bokstavlig kramp), oral galvanism och andra amalgamsjukor och bildskärmssjuka. Han nämner även att amalgamsjuka ofta övergått i olika former av "elöverkänslighet". Denna hittepådiagnos har sedan 2000 utvecklats starkt, och även evolverat: numer sägs den förorsakas av såväl elektriska ledningar som radiovågor. (Alla sjukor som dessa utvecklas eller dör ut.)

Se även Faktoider: Elstrålning och andra folksjukor för fläktdöden och andra diagnoser som av någon anledning (ännu) inte slagit i Sverige.

Sedan en tid finns det en ny "folksjuka" som hotar att konkurrera ut självaste elallergin. Man kan jämföra med Göthes sammanfattning:

Den centrala besvärsbilden vid ESS [Environmental somatization syndrome] är i grunden densamma, oavsett med vilken miljökomponent besvären sammankopplas. Vanliga symtom är diffus trötthet samt subjektiva problem med "yrsel", "värk", sömn, koncentrationsförmåga och minne. Störda kroppsfunktioner brukar inte kunna påvisas, och psykometrisk testning brukar utfalla normalt. Drabbade personer brukar aggressivt försvara sin uppfattning om orsak och verkan, och de är vanligen väl pålästa om miljöfaktorn med vilken de själva sammankopplar sina besvär.

Den enda detalj som skiljer sig hos den nya spelaren är "miljökomponent". För den diagnos vi har att göra med är lurigt nog baserad på en riktig sjukdom. Vi börjar med den:

Borrelia är en bakterieinfektion som sprids via fästingar. Oftast ger den bara ett för infektionen typiskt hudutslag, som är lätt att behandla med penicillin. Ibland kan infektionen sprida sig till lederna eller nervsystemet och då kan det ta längre tid för kroppen att läka infektionen. Borrelia kan också orsaka mer bestående inflammationer i huden och lederna, men det är ovanligt.

- 1177: Borrelia

Och så den muterade varianten: kronisk borrelia.

Så kallad "kronisk borrelia" har blivit den nya elallergin, en socialt smittande sjukdomsidentitet för patienter med medicinskt oförklarliga, men ändå plågsamma, symtom. Äkta borreliainfektion kan obehandlad i vissa fall ge en långdragen infektion, men majoriteten av de som hänför sina symtom till "kronisk borrelia" har aldrig haft någon borreliainfektion.

- Mats Reimer: SVT tar ställning för pseudovetenskapen, SVT Opinion 9 juni 2014

Mats har studerat så kallad kronisk borrelia i flera år. Lika länge har han konfronterats av "anhängare" till diagnosen. Dessa har bildat en veritabel subkultur, med patienter som stöttar varandra och "experter" som bygger på världsbilden. Det är en del av denna världsbild som återges, utan nämnvärd kritik och med de uppenbart knasigare delarna bortredigerade, i dokumentärfilmen "Borrelia - en tyst epidemi":

http://www.svtplay.se/video/2063148/borrelia-en-tyst-epidemi

SVT har lagt in två informationstexter i början och slutet av filmen. Det är svårt att kombinera dessa upplysningar med filmens budskap; om man tar filmen på allvar kan man inte ta texterna på allvar, och vice versa.

Detta förefaller vara ett lamt försök att friskriva sig. Tyvärr, för SVT:s del, förtydligar det bara att de mycket väl vet vad filmens budskap går för, att den inte visas av misstag. Sveriges Television tar verkligen aktiv ställning för pseudovetenskapen.