Knutpiska

Knutpiskan är en sorts svensk folketymologi. Det kommer av det ryska ordet кнут knut som helt enkelt betyder "piska". Oavsett vad tsarerna beordrade, och oavsett om deras påbud följdes, så levde "knuten" länge kvar som symbol för det feodala Ryssland och dess medeltida tänkesätt beträffande såväl bestraffningar som mycket annat.

Som straffredskap förekom knutpiskan i Ryssland först under den tatariska perioden; den nyttjades ända in i midten af 1700-talet för afstraffning af alla slags förbrytare i synnerhet politiska. Från Katarina II :s tid inskränktes dess användning till simpla förbrytares (mördares, kyrkoröfvares och mordbrännares) afstraffning. Under Nikolaus I afskaffades knutpiskan och ersattes af den tresnärtiga pletj, som i sin ordning afskaffades af Alexander II. Den till knut dömde förbrytaren bands stående vid ett par pålar, och slagen föllo på hans blottade rygg; stundom dogo de piskade under exekutionen. I politiskt agitationsspråk har ordet "knut" ofta användts som symbol för själfhärskardömets inre styrelse.

- Nordisk Familjebok (1911): Knut