Phthiriasis idag är flatlöss i ögonlocken. Låter nog så otrevligt. Men det är ingenting mot gamla tiders phthiriasis, eller lussjuka som det hette i Sverige. Lussjukan utgjordes av bölder, och när de omsider öppnades eller sprack av sig själva släppte de ut en mängd insekter.
Om det låter som en klintbergare så visst, det finns till exempel en liknande historia om spindlar (se Snopes: The Travel Bug). Men den gamla lussjukan verkar, enligt åtminstone en källa som studerat ämnet ordentligt (Jan Bondesson) ha varit ett faktum. Kanske det var en parasit som idag är utdöd?
Insekter ur bölder, då kan man associera till fluglarver i sår. Sådana är definitivt högst verkliga. Slagningar ger gott om nyhetsrubriker, där de ofta kombineras med äldreboenden och liknande. Kan man tänka sig något obehagligare underbetyg än att patienternas sår fylls med fluglarver?
Nu behöver larver tydligen inte innebära så grotesk vanvård som man tänker sig. Vid rätt årstid och väder kan flugor passa på, och bara några timmar senare har äggen kläckts till larver - som upptäcks vid nästa ombyte, får man hoppas.
Sen finns det de som lägger larver i sår med flit. Jomen.
En förvånande uppgift kom från en sjukvårdsofficer vid fronten, nämligen att gaskallbrand, en av de allvarligaste diagnoserna under detta krig, sällan uppstår i sår där det finns larver.
- Maurice C. Hall, "Parasites in War Time", The Scientific Monthly, februari 1918
1863 upptäckte några av sydstaternas kirurger som fått slut på bandage att om fluglarver fick vara kvar i ett sår - istället för att som brukligt plockas bort - tog de bort infektionen och läkte patienten. Detta var nästan 70 år före 1930-talets larvbehandlingar.
- George W. Adams, "Confederate Medicine", The Journal of Southern History, maj 1940
Denna upptäckt kanske har gjorts otaliga gånger genom historien, nämligen under krig: Sår med fluglarver klarar sig, otroligt nog, bättre. Sedan blir det fred, och man glömmer snabbt och effektivt bort den motbjudande behandlingsformen ... För att återupptäcka den nästa gång det smäller. Hur det fungerar verkar inte helt klarlagt; länge föreställde man sig att larverna gick på den sjuka eller döda vävnaden, men den tanken håller kanske inte.
Men utöver de här nämnda upptäckterna under inbördeskriget och första världskriget så var det 1931 som maggot therapy blev en grej. (Det lär ha funnits surgical maggots på marknaden. Jag har inte fått det bekräftat.) Det höll i sig ända fram till penicillinets segertåg efter andra världskriget, för att då glömmas bort, snabbt och effektivt.
Och sedan några år har larvterapier åter varit i ropet, särskilt sedan de multiresistenta bakterierna fått oss att inse att antibiotikans seger inte var fullkomlig. Huruvida larverna verkligen är effektivare än andra kurer än en annan fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar