Lördagsfråga: Nobellöst

1. Jean-Paul känner ni igen. Han fick nobelpriset i litteratur 1964 men tackade nej till det. Enligt en uppgift jag inte sett bekräftad ska han senare ha ångrat sig och frågat om han kunde få pengarna ändå.
2. Richard Kuhn fick 1939 1938 års nobelpris i kemi (sådant förekom lite då och då, det mest kända priset "i efterhand" är Einsteins). Han var tvungen att tacka nej. Efter kriget fick han sitt diplom och sin medalj, dock inte pengarna - stadgarna fungerar tydligen så.
3. Adolf Butenandt fick 1939 halva 1939 års nobelpris i kemi. Han fick också diplomet och medaljen efter kriget.
4. Gerhard Domagk fick 1939 års nobelpris i medicin. Han fick också diplomet och medaljen efter kriget.

Fyra nobelpristagare som inte fick sina priser. Det tog Ole Bull snabbt - ständigt denne Ole - och Egon fyllde på med namn.

Att tyskar inte fick ta emot nobelpris berodde på att Hitler surnat till på hela inrättningen 1936. Då hade norskarna bestämt sig för att ge 1935 års fredspris till antinazisten Carl von Ossietzky. Denne kunde inte ta emot priset eftersom han satt i koncentrationsläger. (Det kan noteras att han var omstridd även i Norge; två höga politiker lämnade kommittén i protest mot utnämnandet, och kung Håkon uteblev från ceremonin.)

Därmed inte sagt att de tre ovan var antinazister. Domagk verkar ha varit mest mot, åtminstone fick han logera hos Gestapo en vecka (f.ö. fick Sartre med några månader i läger). Kuhn var mer samarbetsvillig, och Butenandt blev medlem i NSDAP 1936. Vad som nu är äkta övertygelse, mer hälsosam än hedersam anpassning, eller något däremellan.

Att Sartre inte tog emot priset var en, om inte beundransvärd (jag tror aldrig jag sett någon som tyckt att det var ett smart drag) så åtminstone ovanlig principfasthet: Han tog inte emot några priser, ordnar eller utmärkelser över huvud taget.