2012-12-26

Indian-koder

Under andra världskriget använde amerikanerna Navajo som "kodspråk". Poängen var att indianernas språk var oknäckbart (givet förutsättningarna) och dessutom helt okänt för fienden. Istället för att använda chiffreringsmaskiner hade man med sig indianer i fält som kommunicerade med varandra; snabbare och smidigare, men ändå säkrare.

Denna episod har blivit relativt allmänt känd, främst tack vare filmen Windtalkers (2002).

Vad som är mindre känt är att man använde indianer redan under första världskriget. De första som sattes in var några Cherokee-indianer, sedan utbildades en grupp från Cochtaw-stammen (bilden). Eftersom de sattes in under krigets sista månader, veckor eller rentav dagar gjorde dessa windtalkers inget större avtryck.

Men nu kände tyskarna till företeelsen. Under 1930-talet skickades språkvetare över till Amerika för att inventera ursprungsbefolkningarnas lingvistiska förråd. Det måste ha varit en fascinerande uppgift, men utifrån uppdragsgivarnas syften högst otacksam; det finns en mängd vitt skilda indianspråk med ett myller av dialekter, och det hade krävts åtskilliga regementen med lingvister för att kartlägga allihop.

Ett språk som varken tyskarna eller några andra nedtecknat var navajo. Stammen fanns i Oklahoma vid den här tiden, dit de fått bege sig från sydöstra USA. Språket hade också andra fördelar som gjorde att man valde det.


Ett litet smakprov på navajo.

3 kommentarer:

Lena Synnerholm sa...

Navajo har den användbara egenskapen, att det är praktiskt taget obegripligt, för alla som inte har lärt sej det. Vad är det för fler ”andra fördelar”, som du tänker på?

Einar Haglund sa...

Är inte de flesta språk obegripliga för de som inte lärt sig dem?

Lena Synnerholm sa...

Obegriplighet hos språk är relativ. Är språken relativt nära besläktade, går det att förstå åtminstone en del. I vissa fall är det diskutabelt, om dom ens ska ses som olika språk. Ett exempel är indonesiska och malajsiska, som är ömsesidigt begripliga. Dom kan betraktas som olika dialekter, av det gemensamma språket malajiska. Några exempel till, på ömsesidigt begripliga språk:

¤ Svenska, norska och danska.
¤ Isländska och färöiska.
¤ Tyska och jiddisch.
¤ Holländska och afrikaans.
¤ Portugisiska, spanska, korsikanska, italienska och eventuellt rumänska.
¤ Serbiska, kroatiska och bosniska.

Till det förekommer så kallade dialektkontinuum. Till exempel är ukrainska, ömsesidigt begripligt med språket surzjyk, som är ömsesidigt begripligt med ryska. Däremot är ryska och ukrainska, inte ömsesidigt begripliga. I alla fall förstår dom inte mycket, av vad talarna av det andra språket säger. Likheterna är ändå påtagliga, om man undersöker språken systematiskt. Även om surzjyk inte fanns, skulle släktskapet vara ganska uppenbart.

Hur är det då med navajo? Det tillhör gruppen nadenespråk, som talas i delar, av västra Nordamerika. Det är alltså en grupp språk, med ett spårbart gemensamt ursprung. Däremot är likheterna mellan språken, inte alls särskilt uppenbar. Alla andra nadenespråk förhåller sej till navajo, som svenska till kurdiska. Likheten är alltså så pass liten, att den saknar praktisk användbarhet. I alla fall i det här sammanhanget.