Spritstaden

Det var bra att ni satte gårdagens lördagsfråga utan söl, för då kan jag presentera ännu en stad som aldrig blev av.

I korthet: Mel Johnson gillade att dricka. Stadd vid kassa hade han råd att åka världen runt och pröva en rad städer som låter tala om sig i sådana sammanhang: Paris, New Orleans, Rio, Havanna... Men ingen av metropolerna han besökte 1946-50 föll honom riktigt i smaken; alltid var det något som fattades.

Så fick han sin idé: Han skulle skapa drinkarens idealstad. BoozeTown, where it's always happy hour.

Detaljerna beskrivs lite varstans på nätet, till exempel i artikeln länkad nedan (i en publikation jag inte begriper hur den kunnat undgå mig).

Staden skulle vara full med barer och klubbar. Dessa skulle ha öppet dygnet runt alla dagar i veckan. Alkohol var tillåten överallt, även i banker och kyrkor. Gatorna skulle heta saker som Scotch Street och Bourbon Boulevard. Polisen, the Party Police just så, skulle inte gripa berusade utan antingen visa dem vägen till närmaste bar, eller på sin höjd köra hem dem. Staden var barnförbjuden, med ett stort dagis vid stadsgränsen.

Vad jag verkligen gillar är de gånger Johnson var säker på att nu, nu är vi klara med finansieringen, nu kör vi! Coming in 1953! Eller nej, 1955! Öh... 1958! Inför dessa "lanseringar" lät han tillverka småprylar som skulle användas i lokaler han redan tänkt ut namn, teman och adresser till: servetter, tändsticksplån och flyers med reklam för Casablanca Club och Papa Joe's. Souvenirer från en turistort på 1950-talet som aldrig fanns.

Få trodde på honom, ännu färre var beredda att ställa upp med pengar för Johnsons bitvis oerhört detaljerade och ambitiösa planer (som den egna valutan BoozeBucks). Det blev inte bättre av att han var misstänksam och inte hade några som helst planer på att låta någon annan bestämma något. Däremot var det desto fler som hånade honom. Med tanke på dagens alla turistfällor till BoozeTowns är det svårt att avfärda idén fullständigt. Å andra sidan var Johnson absolut inte rätt man att driva det hela.

Mel Johnson togs in på sjukhus 1960 och fick diagnosen schizofreni. Han dog 1964.

Huvudkälla: Frank Kelly Rich, The Drunkard's Paradise That Almost Was, Modern Drunkard Magazine #55