August Strindberg kunde göra många konster, men han försökte sig på ännu fler. Det som oftast nämns är hans alkemiska försök, när han försökte att transmutera en rad grundämnen till varandra och givetvis även framställa guld. Men det kan inte ens antyda den bisarra värld av pseudovetenskap som han kunde utveckla.
Som hans celestografier, "himmelsbilder". Det var astronomiska bilder av stjärnor, planeter och måne, fotografier – men tagna utan kamera eller lins, som han menade förvrängde verkligheten. Han lade helt enkelt fram filmen under natthimlen och lät den exponeras. De framkallade bilderna studerade han noggrant och fantasifullt.
Eftervärlden har funnit det värt att bevara några sådana bilder. De "föreställer" ingenting, eftersom en film under givna omständigheter exponeras jämnt. Variationer som uppstår är brus eller artefakter från framkallningen. Det hela är naturligtvis nonsens.
4 kommentarer:
Kul blogg som jag läser med stor behållning! Men det stavas "noggrant" :-)
Och meningar avslutas hellre med punkt än högerparentes.
Det finns de som silar mygg och sväljer kameler oxo. ;-)
Jag tycker dock han gjorde ett tappert försök, även om han inte var expert inom ämnet. Det är svårt att ifrågasätta sig själv om man inte vet hur sjuk ens egen teori är. Alla teorier är sjuka, visste ni det? Det är bara de som är mest medvetna om teorierna som vet hur sjuka alla sämre teorier är, och de har gått genom väldigt många teorier genom sina dagar. Det är de så kallade akademikerna, de som Strindberg ogillade, som visste att det var lönlöst att skapa guld - kanske inte för att de hade försökt själva. "En akademisk karriär förhindrades genom hans förmåga att alltid säga emot och bråka med lärarna och han hoppade av studierna utan att ta examen." Han var en [Svensk] pionjär inom dramatiken, åtminstone.
Skicka en kommentar