Die dummen Schweden

En klassisk myt på faktoider.nu är Die dummen Schweden, uppfattningen att tyskarna allmänt, alltid och överallt - allgemenin, immer und überall - kallar oss "de dumma svenskarna". Den kommer, såvitt jag funnit, från en satir i tidningen Söndags-Nisse, söndagen den 8 maj 1864 (nr 19). Det är ett tal som tillskrivs en tysk gårdfarihandlare, vari han nöjt berättar om hur han med enkla medel blivit förmögen på de dumma svenskarnas bekostnad. Anledningen är det krig mellan Tyskland och Danmark, där tidningen intog en mycket anti-tysk hållning. Måhända även en del antisemitism kommit med, för flera detaljer indikerar att det är en jude som talar. Som att det endast var sådana som idkade gårdfarihandel i Sverige på den tiden.

Här följer texten i sin helhet.

I förra veckan firades en stor herrlig segerfest af alla här byggande och boende herrliga representanter af det herrliga tyska fäderneslandet, med anledning af den tyska "herrliga härens" herrliga seger vid Dyppel. Dramatiska föreställningar och tableaux vivants, hvilkas innehåll det ej är svårt att gissa, saknades dervid icke. Förståndigt och hederligt folk tycker deremot att en sådan seger är just lagom att hurra för och att sönerna af das grosse Vaterland gjorde vida bättre, om de på ett eller annat sätt sökte borttvå den skymffläck, som den "herrliga" tyska nationen satt på sin s. k. civilisation. Äfven enskilda jubileer af samma anledning hafva firats.

Naturligtvis hafva endast representanter af det stora fäderneslandet varit närvarande, ehuru, efter vad det förtäljes, en svensk lyckats att på ett rätt lustigt sätt drilla sig in vid en af "festerna" som hölls i Davidsons södra paviljong.

Ingenting har vid dessa fattats, som kunde kittla en tysk gom, hvarken "Sieger-Bräntl" eller andra rusgifvande segerdrycker. Krokanerna ha föreställt den tyska enigheten i form af en Boa Constrictor på väg att uppsluka Skandinavien.

Då vi lyckats erhålla en temligen trogen afskrift af ett vid en utaf dessa tillställningar hållet tal, anse vi oss böra meddela våra läsare nöjet deraf:

"Mine ärede herrer und tamer! Jach er nu funftie år ock det er i dag jemt funf und zwanzig år, seden jach med en liten låte på riggen lemnade mitt herrliche Vaterland och begaf mig till Sverrig. I min lille låte hatte jach hvarjehande schmått und godt: tropper, som kurerte alle krankheter; hårpalsam, som hatte den vortreffliche verkning att återskänke en skallot långe schwarte locker; ympvax som gaf ungtom und schönheit åt gamle kärngar, und en sehr merkwürdiges opodeldok – med micket mere, som jack nu ej så noge kan schpezifizere! Det var en verkligt liten troll-låte, skall jach ha ären säge, mine herrer und tamer! Med then på riggen gick jach till en pörjan omkring på landspigden und lurede pönder! ("Hör! hör!") De svenske pönder äro förpannet dumme, und en guter Deutsche kan fånge them, som katten fånger en lille mus! ("Bravo! Bravo!") Så schmåningom vann jach mich en redlicht samled Fortune und öppnede en putik i Schtockholm för allehande galanteriwahrer. Jach köpte i Tyskland thette skräp för en schpottschtifver, und sålte thet här till de fåfängen und dummen Schweden för två-, tre- und firduppelt. Nu er jack en välmående und lycklig man – riddere af Vaseorden und hofleverantör, und for allt thette har jack i förste rummet att tacke vårt Tysklands egne särskilde Gott, som låtit mig födes tysk, videre min lille låte, som jach bevarar som en dyrbar familjeklenod, och slutligen de dumme pönder, som låtit lure sich! Mine ärede herrar! Jach föreslår en schkål för das grosse Vaterland. Derifrån ha alle civiliserede natzionen hämtet sine frie inschtitutioner, sin pildning und kultur. ("Hör! hör!") Ja, jach våger gå ett steg länger, meine Herren! Jach vågar påschtå, att alle Menschen till en pörjan voro Tysker! Det var Tysker, som vor månge tusen år se'n pyggde på Babels torn, då den verpannede vorbistring inträffade, som skiljde folket åt i natzionen. ("Bravo! bravo!") Se der orsaken till natzionaliteterna, meine Herren, som i våre tider göre så micket väsen af sig, men som i thet schtore hele ingenting petyde. Hvat tussen djefler fråger en Sorundaponde efter natzionalitetsprinzipen? Men gif mans honom någre rapp på riggen, så får man schkåde, att han pryr sich om käppen! Kort sagdt, meine Herren, det existerer en schtor vorpistring, som jach haft ären säga, i fråga om natzionaliteterna, och denne vorpistring er det Tysklands mission att borttage. Det er för närvarande Danmark, som Tysklands välsignebringende virksamhet gäller, ehuru die dummen Dänen icke förschtå sin egen lycke; men Tysklands rättfärdige sak går framåt och die Eroberung frt Düppeler-Schanzen visar att Tysklands egne särskilde Gott schtår på dess side! Meine Herren! Jach föreslår en schkål för den herrliga tyske arméen, som gör Wunder von Tapferkeit, jach föreslår en schkål för det schture tyske Vaterland, och för min Geburtsort, den schture pyn Peblingen i det patriarkaliskt schtyrde und herrlike Hohenzollern-Hechingen!"

För svenskarne är det naturligtvis en skyldighet att på något sätt visa sin tacksamhet för allt godt och herrligt hvarmed Tyskland hugnat dem, och särskildt sin beundran för deras grannlagenhet att hedra ett land, der de skördat så ringa fördelar, med firandet af dylika fester som de nu beskrifna. Det lämpligaste sättet för den nämnda opinionsyttringen vore onekligen, om alla hederliga menniskor komme öfverens om att, hvar gång man möter en tysk – spotta åt honom.