Här ett typiskt exempel på en missuppfattning som jag inte fått riktigt grepp om...
Många verkar ha för sig att namnsdagar är en sorts Mors dag x 365. Av detta följer logiskt att de namn som firas skall reflektera de namn som används. Eller som Gustav Fridolin (mp) formulerade det: "Mitt förslag är att namnsdagarna ska uppdateras med visst tidsintervall, kanske en eller två gånger per decennier, och urvalskriteriet allena ska vara vilka namn som är vanligast i folkbokföringsregistret".
Bortsett från att helt få svenskar firar eller firat namnsdag, mer än kanske att heja lite extra på namnsdagsbarnet, så var de ursprungligen inte alls tänkta att återspegla de namn som används (vad programmerare kallar namespace). Det var ett sätt att uppmärksamma helgon o.dyl., främst efter deras resp dödsdagar - så dog t.ex. Sylvester den 31 december 335.
Å andra sidan har listan reviderats flera gånger, inte bara under de senaste åren. 1901 togs en version i bruk där 150 medeltida namn försvunnit, 28 ändrats, och hela 177 tillkommit. Där försvann namn som Ireneus, Adelgunda, Eufrosyne, Vindicianus, Protus, och många andra som inte inbjöd till firande. Sixtus blev moderniserat till Sixten, Damianus till Dagmar, och så vidare. Senare har tidvis anarki rått på området, till gagn för ingen, men sedan 2001 har det varit ordning på torpet.
Wikipedia: Namnsdag
Namnsdagar i datum-ordning (även historiska)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Man frågar sig då vem som "bestämmer" över namnsdagarna. Riksdagen? Svenska akademien? Trycksaksbranschen?
Idag bestämmer alla och ingen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Namnsdag
Namnsdagslängden instiftades 1749 av Kungliga Vetenskapsakademien som hade monopol på att ge ut almanackor. 1972 (sic) försvann monopolet och sedan dess har det egentligen stått vem som helst fritt att göra namnsdagslängder efter eget tycke.
Därför känns det förmätet av en politiker att försöka "ta makten" över almanackan.
"Många verkar ha fått för sig...", "missuppfattning"...
Hallå, jag upplyser om att 250 år har förflutit sedan namnlängden instiftades och att tolkningen av densammas funktion under den tiden har förskjutits. Inte särskilt många har särskilt god reda på de kristna helgonen i våra dagar, i synnerhet som vi lever i ett icke katolskt land. Att fira sin namnsdag som en mindre födelsedag är en sedan länge vedertagen, tämligen spridd sed, har du missat det?
Om namnsdagsfirande har någon nämnvärd spridning så har jag missat det, ja. Finns det några belägg?
För en lantis i sydväst kan följande på Wikipedia förklara en del: "Betydelsen av det personliga namnsdagsfirandet har därefter varierat mycket i olika delar av landet (mindre vanligt i sydvästra Sverige) och i olika sociala kretsar (vanligare i städer och borgerlig miljö)."
Men jag har, som jag skriver, inte fått riktigt grepp om det hela.
För helt egen del tycker jag att begrepp som Bartolomeinatt, Mickelsmäss och Sylvester har historiska betydelser som borde göra dem fridlysta, oavsett hur mycket Knatte, Fnatte och Tjatte vill få en namnsdag.
Ingen i min släkt firar namnsdag annat än att det händer i enstaka undantagsfall att man säger "grattis på namnsdagen" om man av en händelse råkar se att så är fallet.
Inga andra i min bekantskapskrets eller deras släkter firar heller, vad jag vet.
Jag tycker också det är tråkigt när gamla helgonbemärkelsedagar blir "ersatta", det förstör saker som bondepraktikan, en massa rolig folktro och hela dateringssystemet som användes för brev och liknande.
I början kunde det nog vara tvärt om också. Folk kan ha missuppfattat helgondagarna, som någon sorts lista på ”normala” namn. En viss Napoleone Buonaparte ska ha fått frågan 1785, vilket helgon han var uppkallad efter. Svaret blev (läs gärna kaxigt):
”Vet du inte att det finns fler helgon i himlen, en det finns dagar på året?”
Det påstås ha funnits ett helgon vid namn Napoleo. Men det är osäkert, om han ens existerat. I den svenska namnstadslängden, hamnade Napoleon på den 17:e november. Är det någon som har någon aning om, varför det hamnade just där? Jag tycker a alla fall det var bra, att namnet togs bort. Den ende svensk vid namn Napoleon som jag känner till, var Napoleon von Döbeln, son till Georg Karl von Döbeln. Han var den ende som jag skulle ställa upp på, att kalla för ”Nappe”. Jag tycker nämligen att det bara ska användas, om folk som kan svenska.
Är det månne 1901 års reform som gav upphovet till att den gamla "Sjusovaredagen" fick namnsdagsnamnet "Gäsper", eller är det en faktoid? Om det är sant - finns det i så fall fler "skämt"-namn i namnsdagslistornas historia?
Skicka en kommentar