Frans G. Bengtsson beskrev (i essän "Huskurer" i samlingen För nöjes skull) hur man för sisådär hundra år sedan använde peppar i en beprövad och pålitlig huskur: ett skedblad mald peppar rördes ner i ett glas brännvin, det hela sveptes, och sedan mådde man mycket bättre. Jajamen.
Döm om min förvåning när jag nu får höra att peppar fortfarande används som huskur. Inte bland bortglömda stammar i det mörkaste Värmland heller, utan av folk mitt ibland oss, som behärskar modern teknik som mobiltelefoner, bloggar och gem. Ett visst antal vitpepparkorn skall sväljas ett visst antal gånger per dag, därmed hållandes den ökända vinterkräksjukan borta. Jajamen!
Sidospår: Är det detta bruk som gett upphov till begreppet "peppar, peppar"? Jag är inte alls säker, men lutar åt att så inte är fallet - jämför en något äldre, dock alls ej lastgammal, form av uttrycket: "peppar, salt och ingefära" (1927).
De som litar på peppar-kuren - och de är tydligen legio - är kanske intresserade av en annan beprövad och pålitlig huskur, som samme Frans G. Bengtsson delar med sig av i samma källa: en sup fotogen, som nämligen gör susen vid halsåkommor. Jajamen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nå, Frans G:s bot mot sömnlöshet fungerar i alla fall: En doktorsavhandling och en pilsner.
"At the onset of a cold, many quickly gulp down a glass of vodka mixed with two teaspoons of black pepper." -- Time beskriver en rysk huskur, 23 juni 1980
Skicka en kommentar