Som rikssvensk är det lätt att glömma bort - eller kanske snarare svårt att komma ihåg - hur mycket svenskt det finns i Finland. Inte bara detta, att landet var en naturlig och integrerad del av Sverige under många sekler, fram till det krig som förresten bröt ut för snart prick 200 år sedan, utan hur stor del av livet där som s.a.s. levs på svenska.
Svenska var modersmålet för såväl marskalk Mannerheim och Tove Jansson som Mark Levengood (den sistnämnde berättade om när han kom till Sverige och fick läsa en kurs i svenska för invandrare, trots att det var det enda språk han verkligen kunde). Tidningen Hufvudstadsbladet är en närmast surrealistisk upplevelse, med artiklar om kändisar, städer och hela kommuner jag aldrig hört talas om, annonser med priser i euro, och så vidare, allt på bästa svenska.
Wikipedia: Finska kriget
Hufvudstadsbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
För att inte tala om att den finska nationalsången skrevs på svenska av nationalskalden Runeberg (som nog inte talade mycket finska?) och först senare översattes till finska.
Varför tvingade dom på Mark en kurs i ett språk, som han hade som modersmål? Missförstånd med långtgående konsekvenser, eller?
Skicka en kommentar