Oavsett kvalitén på skolundervisningen då jämfört med nu (vare sig man går 30, 50 eller 70 år tillbaka), så kan man utan vidare konstatera att åtminstone den förra misslyckades fullständigt på några viktiga punkter, nämligen att få eleverna att inse:
- att även auktoriteter kan ha fel
- att vissa ämnen är föremål för utökat och förbättrat vetande
- att andra ämnen är föränderliga i sig; så stavas t.ex. inte alla ord likadant år 2007 som 1957, även om skillnaden nog inte är fullt lika stor som mellan 1957 och 1907.
(Huruvida dagens skola är bättre på någon punkt, och i så fall hur, är en helt annan fråga.)
Sistnämnda kan ibland resignerat accepteras vad gäller språk, med konstaterandet att vi ändå lever i de yttersta tiderna då allting tydligen går an, och så vidare. Att det verkligen förekommit grammatiska regler, som var fel även när de lärdes ut, upplever icke desto mindre många som att svära i kyrkan, eller värre.
Jämför tidigare inlägg: Inbillade språkregler
1 kommentar:
Det handlar alltså om en övertro, på en viss typ, av argument från auktoritet.
Skicka en kommentar