Hjärnhalvor

Olika människor har antagligen [antingen?] en dominant höger eller vänster hjärnhalva. Det som skiljer dem åt är att den som är höger dominant är kreativ lagd, ganska oorganiserad, flexibel och relativt anpassningsbar. Den vänster dominanta är mer logiskt lagd och tänker mer simultant och analytiskt. Ingen av hjärnhalvorna är bättre än den andra, det bästa alternativet skulle förmodligen vara en blandning av de båda. Ju yngre man är desto mer använder man båda sina hjärnhalvor, det är därför småbarn oftast har det enklare för sig att lära sig språk, när man blir äldre utvecklas ena halvan till att bli mer dominant än den andra.

/ Typisk beskrivning, denna från Mimers brunn (som är ungefär som Aladdins grotta för en faktoid-jägare)

Uppdelningen kallas lateralisering. Hjärnan fungerar verkligen på det viset - men inte alls på ett sätt som avgör personligheten, utan bara i viss mån för vissa funktioner, och det kan variera, från person till person liksom på andra sätt. När folk som kan ämnet talar om dominanta hjärnhalvor, "cerebral dominans", handlar det främst om huruvida man är höger- eller vänsterhänt:

Kombinerar vi hänthet och språkfunktion med varandra blir resultatet att i 90 - 95 % av fallen så är den vänstra hemisfären den dominanta.

/ Sahlgrenska: Cerebral dominans - en medicinsk men kort och fullt läsbar beskrivning av begreppet.

Generella psykologiska beskrivningar som den på Mimers brunn hör snarare hemma bland horoskopen.

Sen är det en annan sak att det återstår hur mycket som helst att ta reda på när det gäller hjärnans funktioner. Här ett smakprov:

Hjärnceller längs M-kanalen aktiveras exempelvis av rörelse. Däremot är de ”färgblinda” och ger dålig synskärpa. Tvärtom är det med hjärnceller längs P-kanalen som är ”rörelseblinda” men känsliga för färg och ger bra synskärpa. M-kanalen skickar signaler främst till vänster hjärnhalva och det har föreslagits att detta är orsaken till att delar av motsvarande höger och vänster hjärnhalva har olika funktion, att hjärnan är lateraliserad. Från beteendestudier på människor är det känt att exempelvis vissa dyslektiker har specifikt försämrad förmåga att se kamouflerade figurer synliggjorda med enbart relativ rörelse mellan figur och bakgrund. Dyslektiker tenderar också att ha mindre grad av lateralisering av hjärnans funktioner, eller t.o.m. omvänd lateralisering.

Leo Poom, Uppsala univ.: Mätning av synsinnets känslighet för olika bildegenskaper: separata kanaler, lateralisering och specifika dysfunktioner