På tyska heter herde Schäfer. Herdens hund heter följdaktligen Schäferhund. När denna togs in i Sverige tyckte man att slutledet "-hund" var lite övertydligt, varför hunden helt enkelt fick heta schäfer.
Ett annat exempel på samma fenomen är Grävlingshunden. Båda är goda påminnelser om att hundar historiskt sett har varit bruksdjur, och att de allra flesta raser inte tagits fram för sina kvaliteer som sällskapsdjur, utan för praktiskt och ofta mycket specifikt bruk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och? Utfyllnad? Vit herdehund torde vara bekant för den allmänbildade.
Fascinerande att någon orkar gnälla på ett två år gammalt inlägg. Tämligen omotiverat gnäll, för övrigt.
Skicka en kommentar