Bortglömd krigsmat: SMP-ägg

SMP-vita och SMP-gula i pulverform, utvunna ur mjölk, ersätter äggen vid bakning och matlagning.

- DN 17 april 1942

Denna bloggpost syftar inte till att avslöja någon faktoid, upplysa om något mindre känt faktum, roa eller oroa. Poängen med denna bloggpost är enbart att göra information tillgänglig på nätet som jag i skrivande stund inte hittar på nätet.

Man har ju hört en del om beredskapsårens matlagning. Ett evigt pillande och trixande med kuponger, kupongfria råvaror som kråka, grävling och knorrhane ("kryper den jäveln"), potatisodling i parker och kaninburar bakom varje knut, "krigssmör" osv osv.

… (ena ägget kan ersättas med S. M. P.) …

- Husmoderns köksalmanack (1943)

När jag läste kristidsrecept hittade jag några produkter jag inte sett förut: SMP-ägg. De presenterades som SMP-ägg, SMP-gula eller -vita, eller bara ett kryptiskt "S. M. P." som ovan. Det var uppenbarligen äggsurrogat, men det var också det enda som var uppenbart. Att jag inte kände till dem betydde ju ingenting, men jag blev överraskad när slagningar på nätet gav synnerligen klena resultat. Det här verkar vara en kristidsprodukt som glömts bort.

"SMP" står för Svenska Mjölkprodukter AB. De hade kommit på ett sätt att ta protein från mjölk och transformera till något som var mer eller mindre likt äggula och äggvita. Jag har ingen aning om hur väl det fungerade som ersättning.

- SvD 22 april 1942

I reklamen påpekar man att SMP-äggen inte är någon "krisprodukt", utan att de funnits länge och använts av proffsen (där fick dåtidens Äkta vara-fanatiker något att bita i, bildligt talat såklart). Det förklarar rubrikens "även till hushållen".

- tidningar.kb.se: smp-gula

Jag vet inte hur SMP-ägg användes under fredstid, vilken koppling de har till dagens äggersättningar eller ens om de kallats något annat än SMP-gula/vita. Men i svensk press (inklusive annonser och recept) förekom de 1942 och 1943; beläggen före och efter är mycket få. Den ena avgränsningen kan förklaras med att ägg inte ransonerades förrän den 24 september 1941. Den andra avgränsningen, att man slutade med annonser, recept m m med SMP-ägg, eller åtminstone slutade att använda just det begreppet, vet jag inte vad den berodde på.

- Restaurangkort för ägg (maj 1943)

Att ransoneringen infördes såpass sent beror på att behovet länge täcktes av inhemsk produktion och dansk import. Det verkar förresten ha räckt rätt bra även under ransoneringen. Enligt samtida beskrivningar var äggransoneringen en av de minst nödvändiga och mest misslyckade. Det kanske förklarar varför 1943 års köksalmanacka bara ibland ersätter ägg med äggpulver eller SMP (utöver matlagningstekniska orsaker såklart). Det kanske också förklarar varför beläggen slutade tvärt, om man märkte att folk inte var intresserade av surrogat eftersom man, hur man nu bar sig åt, hade gott om den äkta varan.

Äggen blev fria – lösa? – vid nyår 1946.