Japans blinda medier

"Kuchiyose ritual by Itako", publicerad 1977, Tokyo National Research Institute of Cultural Properties

Det är sannerligen inte vem som helst som kan bli itako. Men om du är

• japan
• kvinna och
• blind

så kan du ansöka. Om du sedan är

• medial, alltså på riktigt

så är det ett plus men knappast nödvändigt. För det torde knappast vara svårare att fuska i den branschen i Japan än i väst.

Minus? Du ska helst börja utbilda dig redan som flicka. Lärlingstiden är på tre år och involverar memorerande av långa religiösa texter, iskalla bad (i extremfallen kunde dessa övningar vara i flera dagar) samt att vara husa i din lärares familj. Examen är inte lättare:

She is not permitted to consume grain, salt, or meat, and must avoid artificial heat for three weeks before the ceremony. The lead-up to the ceremony had been described as incorporating "sleeplessness, semi-starvation and intense cold."

- Wikipedia: Itako

Det är nog inte så konstigt att seden är på nedgång, och har varit så länge. Under den så kallade Meijirestaurationen, då Japan i slutet av 1800-talet moderniserades kraftigt och snabbt, slog man ner på allt möjligt som uppfattades som kvarlevor från landets feodala, vidskepliga förr. Och blinda som låtsas få kontakt med döda kan svårligen beskrivas som något annat. Vilken roll sådant spelar idag vet jag inte.

Only four graying itako appeared at Mt. Osore’s weeklong summer festival this year, three having died of old age in the last year. Worse, the only practicing medium younger than retirement age — 40-year-old Keiko Himukai, known among believers as the last itako — stopped coming this year for health reasons. [...] Junichi Tonosaki, a historian in the prefectural museum in Aomori, where Mount Osore is located, said the number of itako had fallen from about 20 a decade ago.

- Martin Fackler: As Japan’s Mediums Die, Ancient Tradition Fades, New York Times den 20 augusti 2009 [och jag tvivlar på att de blivit fler sen dess]

Ur ett pseudovetenskapshistoriskt perspektiv är det intressant att Japan åtminstone haft en spiritistisk tradition som är äldre och helt separerad från den västerländska, som anses ha börjat med systrarna Fox 1848. Nog borde de som faller för sådant vara mer intresserade av en äkta itako än trötta skojare som Terry Evans, Lena Ranehag, Pierre Hesselbrandt med flera.