Okej (okay, okey, OK, O K ...) sägs vara världens mest använda ord. Även om det torde vara omöjligt att ta reda på den saken med säkerhet så verkar det högst sannolikt. Då är det desto mer ironiskt, eller kanske typiskt, att osäkerheten är så stor om varifrån uttrycket kommer. Wikipedia har naturligtvis
en lista över föreslagna etymologier för OK som i skrivande stund rymmer 38 förslag. Flera är varianter av varandra, andra är desto mer originella. Vad som mer antyds än anges är vilken status de många förslagen har bland språkvetarna. Den första jag hörde och länge trodde på är den där soldater som varit ute på uppdrag och återvänt med noll egna förluster rapporterade
zero killed förkortat till "0 K".
Den förklaring som anses mest sannolik är följande: År 1838-39 var det mode i New York att ta standarduttryck, stava fel med flit, och sedan använda förkortningarna. Exempel:
- no go blev know go blev K G
- enough said blev nuff ced blev N C
- no use blev know yuse blev K Y
- all correct blev oll korrect blev O K
Av dessa lustifikationer försvann samtliga ur bruk, snabbt och definitivt. Utom en.
Därmed inte sagt att ett uttryck bara kan ha en förklaring. En annan, som
pålitliga Etymology Online tar upp, är president Martin Van Burens smeknamn Old Kinderhook efter hans födelseort. När han försökte bli återvald 1840 togs det upp som beteckning på hans anhängare: O. K. Club. Detta kan ha förstärkt det redan då gamla modeordet och hindrat att det gick in i glömskan.
7 kommentarer:
Nog är väl "sch" vanligare, som Fredrik Lindström också påpekat?
Fullt möjligt. Ingen koll på sådant. Men första undran är ifall sch alls är ett ord?
Varför skulle det inte vara ett ord? Man både säger det och skriver det.
NE: Interjektion (latin interie´ctio, av interi´cio 'kasta emellan', 'inskjuta'), klass av oböjliga ord, normalt använda som syntaktiskt självständiga yttranden. De egentliga interjektionerna avviker ofta också fonetiskt från ord i andra ordklasser. De kan vara värderande utrop (aj, usch, o), handlingssignaler (pst, sch, ptro) och ljudimitationer (tut-tut, tick-tack, kuckeliku). Till interjektionerna räknas dessutom ofta svarsord (ja, nej, jo, jaså) liksom hälsningsord och andra hövlighetsuttryck (hej, tack).
Du har helt rätt. Visst är sch ett ord.
Ifall ljud och läten nu ska räknas som ord så torde väl nysningar, frustningar och snarkningar vara ännu vanligare.
Använder du en nysning, frustning eller snarkning för att kommunicera med någon?
Samtliga av Svenska Akademiens tre ordböcker är rörande eniga om att "sch" är ett ord: https://svenska.se/tre/?sok=Sch
Skicka en kommentar