Det är alltid tacksamt att dra fram klagovisor över dagens ungdomar skrivna för 10, 100 eller 1000 år sedan, och konstatera att de i princip, om inte rentav i detalj, lika gärna hade kunnat vara skrivna idag. Som till exempel Dagens ungdom 1916 (som verkar ha varit värre än den hundra år senare) eller naturligtvis den odödliga skrönan Sokrates om ungdomen.
Då är det uppiggande att hitta exempel på hur man prisat ungdomen såsom varandes bättre än föregående generation. Och det trots förment förvildande influenser från gummivaror och dylikt.
Vi veta – inte minst från den tidens skönlitteratur, från memoarer och muntlig familjetradition, från rättegångsprotokoll och statistik – att människor inte voro så överdrivet sedliga och harmoniska under 1800-talet, trots frånvaron av födelsekontroll. Och på vederhäftigt håll börjar man ju allvarligt betvivla, att den ungdom som nu växer upp med någorlunda fri tillgång till kontraceptiva medel av alla slag skulle genomgående vara så sedligt förvildad. Många erfarna och omdömesgilla iakttagare göra tvärtom gällande, att den i jämförelse med en tidigare generation är klarare, allvarligare och stundom mera ansvarsmedveten. Vissa ansamlingar av asociala element finns det naturligtvis även nuförtiden, men det lär det visst alltid ha funnits.- Gunnar och Alva Myrdal, Kris i befolkningsfrågan (1934)
Kanske Peak Mänskligheten inträffade i mitten av 1930-talet? Eller kanske inte.
2 kommentarer:
Peak Mänsklighet har ännu inte uppnåtts, i alla fall om man får döma efter det uppväxande släktet i Norden: När jag jämför min avkomma och dennes dagis-, klass-, skol- och lagkamrater med hur vi betedde oss "på min tid" är skillnaden som natt och dag. Där vi söp, slogs, svor och rökte är de vänliga, omtänksamma, jämlika och upplysta. Det måtte ligga något i allt det här daltandet i den modärna flumskolan ändå.
(Eller också är det för att de slapp den så kallade "risotton".)
Jag tror att det går i vågor. Varannan generation är präktig, varannan mer upprorisk.
Skicka en kommentar