Först det faktum, att en butik mitt inne i det borgerliga Stockholm säljer handeldvapen. För bortsett från att begreppet "revolvrar" användes slarvigt, och mycket väl kunde avse det som egentligen kallas pistoler, så förekom verkligen sådan handel i vanliga butiker lite varstans, utan pappersexercis eller krångel. Ville du köpa, så fanns varorna där. Det var först framåt 1920-talet som det blev besvärligare att köpa vapen över disk. Jämför rubriken från 1916: Böra revolvrar få föras i allmänna handeln som vanlig handelsvara? i den visserligen mestadels otillräkneliga Hälsovännen.
Sedan de två telefonnumren, Riks 1234 och "Allm." 8408. Vad är det?
För att försöka komprimera en komplicerad historia (som borde bli bok eller film) till några meningar så var den svenska telefonimarknaden vid denna tid uppdelad i Stockholm och resten. Den innanför tullarna ägdes i stort sett av det privata Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag, den utanför av Kungliga Telegrafverket. Dessa två hade under lång tid haft nog med sitt. Stockholms Allmänna köpte 1888 majoriteten i det dittills amerikanska Bell (ifall namnet är bekant), och i landsorten erövrade Kungl. verket det ena lokala telefonibolaget efter det andra. Detta harmoniska tillstånd skulle upphöra 1903, då de båda bolagen började konkurrera å det grövsta i huvudstaden. Tidvis kunde "allmänna" abonnenter i huvudstaden bara ringa varandra, för att bara ta ett exempel. Kriget upphörde inte förrän 1918 då SAT köptes av Telegrafverket.
Till sist: Mauritz Widforss Vapenhandel. Företaget som riktade sig mot herrar köptes 1968 upp av Erling Persson, som med framgång sålde damkläder i butikskedjan Hennes. Efter sammanslagningen fick firman heta Hennes & Mauritz. Ifall namnet är bekant.
2 kommentarer:
Strindberg berättar någonstans att han köpte en revolver. Om det var sig själv, hundar, eller dåtidens arga feminister som var tänkt måltavla har jag glömt.
I Hjalmar Söderbergs förargelseväckande debutroman "Förvillelser" från 1895 finns en mångordig skildring av "hjältens", medicinestuderanden Thomas Webers gloende i ett fönster, och därefter en ultralakonisk notering om ett inköp han gör.
Tröttheten narrade honom att stanna framför varannan butik. Vid ett
fönster, där några rödaktigt brinnande gaslågor fladdrade över långa rader
av begagnade manskläder, blev han länge stående och stirrade utan en tanke
i huvudet på ett par ljusa, grå byxor, som stänkte in en erinran om bjärt
skrikande elegans mitt bland de andra blygsammare, gråsvarta eller
snusbruna plaggen. Det hade tydligen från början varit ett par ovanligt
extravaganta byxor, harlekinrutiga på snedden och med breda, svarta band
vid sidorna. Tomas tyckte sig ha sett dem förr. Ju längre han såg på dem,
desto starkare blev hans övertygelse, att det var Gabels byxor.
-Nej, hemåt alltså...
På hemvägen köpte han en revolver.
Unge herr Weber behövde tydligen inte svara på några frågor vad han tänkte använda revolvern till - nämligen att beröva sig livet. (Han misslyckades dock).
Skicka en kommentar