Olika kaffrer

På arabiska betyder kafir hedning eller otrogen, någon som inte är av den rätta läran. Det kan alltså användas om de flesta människor, även om undertecknad liksom de flesta, skulle jag tro, som läser här.

När muslimska handelsmän och slavhandlare etablerade sig i östafrika så kallade de lokalbefolkningen för kafir. När portugisiska handelsmän och slavhandlare började etablera sig i samma område på 1500-talet så övertog de ordet, cafres. När engelska förmågor ännu längre fram började dyka upp så övertog även de beteckningen, om lokalbefolkningen i sin helhet. En och annan höll reda på xhosa, zulu, tswana och så vidare, men som samlingsnamn användes kaffir.

Källorna insisterar på att "kaffer" ända fram till 1900-talet användes som en neutral term, utan nedsättande ton. Det skulle vara med reservation för att den nedsättande tonen under hela denna tid var underförstådd.

Intet slafveri förekommer; och ehuru familjens och stammens anordning är patriarkalisk, står dock den enskilde mannen mera fri gent emot sin höfding än hos negerfolken. I jämförelse med dessas vidskeplighet, lättsinne och barnslighet visa sig kaffrerna positiva och skeptiska, åtnöja sig med några få och sväfvande religiösa föreställningar samt öfverlemna helt och hållet åt presterna, i-si-njanga (sing. i-njanga), hvilka naturligtvis också äro läkare och undergörare, att syssla med de traditionella ceremonierna för de dödes andar. I krig utmärka de sig för stor tapperhet och sträng disciplin, i fred för måttlighet och energi, och våra begrepp om ärlighet och heder äro dem icke främmande. Deremot står sedligheten på en mycket låg ståndpunkt, och åt den ogifta ungdomen lemnas en nästan obegränsad umgängesfrihet.

- Nordisk Familjebok: Kaffrer (1884)

Det kan även noteras att kaffrerna togs upp i den afrikanska rasbiologi som idag inte är särskilt känd; det var skillnad på n-ordet och k-ordet, annorlunda uttryckt.

Som antropologiskt begrepp betecknar kaffrer ett visst menniskoslag, kafferrasen, skild såväl från de central-afrikanska negrerna som från hottentotter och buschmän. Några antropologer anse dem dock som negerrasens ena hufvudafdelning, de s. k. bantunegrerna, till skilnad från de äkta eller Sudan-negrerna. Enligt det sannolikaste antagandet hafva de uppstått ur en blandning af negrer och hamiter [nordafrikaner].

- Ibid.