2015-08-25

Skräptidningar

World Multiconference on Systemics, Cybernetics and Informatics är en årlig konferens om datorer och grejs som hållits sedan 1995. Den tog länge emot bidrag utan att granska dem. Däremot tog de betalt för att infoga dem i programmet. När arrangörerna dessutom lagt sig till med den fula ovanan att spamma alla adresser de kunde få tag på, så tog tre forskare i området sig för att skicka in följande artikel.
ABSTRACT
Many physicists would agree that, had it not been for congestion control, the evaluation of web browsers might never have occurred. In fact, few hackers worldwide would disagree with the essential unification of voice-over-IP and public/private key pair. In order to solve this riddle, we confirm that SMPs can be made stochastic, cacheable, and interposable.
- Jeremy Stribling, Daniel Aguayo och Maxwell Krohn: Rooter: A Methodology for the Typical Unification of Access Points and Redundancy [PDF]

Texten hade egentligen tagits fram av dataprogrammet SCIgen, "An Automatic Computer Science Paper Generator". Vid en mycket, mycket ytlig granskning kan den se OK ut, med riktiga ord och termer i grammatiska meningar. Läser man innantill ser man snart vad det handlar om: Gallimatias. Men läsa innantill var just vad arrangörerna inte gjorde.

Två andra forskare, David Maziéres och Eddie Kohler, stod bakom ett betydligt grövre trollande av samma konferens vid samma tillfälle. De skrev en "forskningsrapport" med den talande titeln "Get me off Your Fucking Mailing List". Innehållet var inte mindre talande, då det utgjordes av samma mening om och om igen.

Arrangören av konferensen har numer lagt om sina rutiner för godkännande av papers.

I fjol surnade professor Peter Vamplew till på tidskriften International Journal of Advanced Computer Technology som körde samma race: Allt som skribenter skickade in och betalade för gavs ut, ingen kvalitetsgranskning gjordes, och spam spam spam. Han bestämde sig för att skicka in Maziéres och Kohlers "rapport" till dem.

Spammande känner vi till. Men vad är det för påhitt att ta betalt för att publicera artiklar? Utan att, som det verkar, ens läsa dem ordentligt?

När forskare ska konkurrera om medel och tillsättningar så gäller det att visa upp sig. Man ska inte bara bedriva forskning och beskriva den, man ska ha blivit publicerad också. Helst i Nature, Science, The Lancet eller vilka journals av första magnituden som är aktuella. Men i dem ryms inte många. När man inte heller blir publicerad i andra, tredje eller fjärde rangens publikationer, vad gör man då? Här finns en affärsidé: Att driva en tidning med ett förtroendeingivande namn, och ta betalt av såväl skribenter som prenumeranter. IJACT tar $150 för upp till 10 sidor, därefter $10/sida (Publication Fee). Jag är osäker på om den finns som papperstidning, sådana kan kosta saftiga pengar även när innehållet är som det är, eller bara som PDF på deras hemsida.

Så här ser alltså Maziéres & Kohlers paper ut:

Det finns bilder också:

Faktiskt två bilder, och kapitelindelning och summary och allt.
- David Maziéres och Eddie Kohler, Get me off Your Fucking Mailing List (2005) [PDF]

Denna text skickade Vamplew till IJACT ... Som godkände den för publicering.

Har inte den här sortens tidskrifter kontrollinstanser för att hålla kvalitén uppe? Peer review som det kallas, när forskare får sina arbeten granskade av kolleger för att skilja agnarna från vetet? Eller så bara en redaktör som lägger tre sekunder på att titta på en inkommen text?

IJACT har verkligen peer review. Den utförs av medlemmar i deras imponerande redaktion (Editorial Board):
Review Process
The International Journal of Advanced Computer Technology (IJACT) was developed for Engineering, Engineering Technology, and Industrial Technology professionals and is a highly-selective, refereed journal. Manuscripts that appear in the IJACT Articles section have been subjected to a tiered review process. This includes blind review by three or more members of the international editorial review board followed by a detailed review by the IJACT editors. Although feedback ordinarily will be given, the editors reserve the right to reject a manuscript for publication without a rationale for their decision.
- International Journal of Advanced Computer Technology

Denna granskade professorns paper och delade ut det högsta betyget, Excellent. Det fina diplomet han fick är väl värt att återges.


Nu gavs aldrig "artikeln" ut. Den enda anledningen var att professor Vamplew inte betalade $150. Hade han gjort det, hade den getts ut.

Det hela påminner inte så lite om den så kallade Sokal-affären, en välkänd historia där en viss Alan Sokal fick en nonsens-text införd i en tidskrift med postmodernistisk läggning (Faktoider: Sokal). Den är visserligen inte i närheten lika genant för redaktionen ifråga som "Get me off"-affären. Men så visar de också systemfel av olika slag: De som är välmenande men alldeles för öppensinnade, och de som verkligen inte bryr sig alls.


Joseph Stromberg, "Get Me Off Your Fucking Mailing List" is an actual science paper accepted by a journal, Vox 21 november 2014
Scholarly Open Access: Bogus Journal Accepts Profanity-Laced Anti-Spam Paper, 20 november 2014

1 kommentar:

Anonym sa...

"Låt aldrig en dator göra ett jobb som kan göras av en människa."
http://www.metro.se/metro-teknik/program-for-att-forfalska-pass-sprids-pa-internet/Objhjb!14_3024-48