Får man den frågan [organisationen av distriktssköterskor] ordnad och har ett ordentligt grepp på distrikten i landet, då kan man ordna en inventering av folkmaterialet, skilja ut de olika sociala duglighetskategorierna i människobeståndet, hjälpa fram de bästa i stället för att som för närvarande ägna all kraft åt det negativa steriliseringsförfarandet och låta de duktiga stå där villrådiga för att slukas upp av städerna och industrierna, medan landsbygden får behålla idioterna, de imbecilla och psykiskt svaga. Detta anser jag för min del, på grund av min erfarenhet som tjänsteläkare, vara huvudpunkten i landsbygdens aktuella problem. Som det nu är, innebär planlösheten på detta område en ytterst allvarlig fara, inte bara för att landsbygden skall befolkas med undermåliga människor utan för hela den svenska rasens försämring och undergång.
- Lubbe Nordström citerar en doktor i "ett litet samhälle ovanför Borås"; Lort-Sverige (1938), kap. 7 Lodare och löss
Lubbe (eller Ludvig som han aldrig verkar ha kallats) Nordström är överlägset mest känd för sin reportageserie i radio om landets mindre uppmärksammade sidor: Trångboddhet och dålig hygien. Mindre kända är de rasbiologiska aspekterna. De inskränker sig inte till de intervjuade utan demonstreras även rätt ofta av Lubbe själv.
3 kommentarer:
Positv arvshygien: att se till att fattiga men genetiskt dugliga får chansen att bilda familj och se till att deras barn överlever istället för att bara fokusera på negativ arvshygien, på att sterilisera de förment genetiskt odugliga. Det låter som ett försök att göra något vettigt och socialt ansvarsfullt av arvshygienstanken (som kanske var vettig och vetenskaplig i teorin men ovetenskaplig, godtycklig och ibland rent grym i praktiken).
Vill du ha detta till en "mörk" sida av Lubbe har jag svårt att hålla med.
Sensemaker
OK. Att rasbiologiska funderingar förekommer ö h t, och inte så lite heller (det fanns fler citat att välja på) kommer kanske ändå som en förvåning för en del.
Tanken att rasen, åtminstone den nordiska, blir bättre på landsbygden än i städerna är helt typisk. Det var därför det var så oroväckande att de förra får behålla idioter och imbecilla; det omvända hade varit mer naturenligt.
Sådana tankar kan man väl läsa och höra nuförtiden också, även om de inte kläs i rasbiologisk dräkt: att människor med framåtanda rör på sig, till större städer eller till utlandet, medan de som saknar ambitioner blir kvar i bakvattnet på landsbygden, hankar sig fram på olika former av bidrag, ölar på det lokala haket på kvällarna och röstar på Sverigedemokraterna, ungefär.
Analogt borde det gå att hitta också relevanta tankegångar i den tidens texter, om man ser bortom det tidstypiska.
Skicka en kommentar