Det finns många sammanställningar på nätet. En del har en anstrykning av klintbergare -- men om det kan få folk att bli försiktiga, så visst. Här är några som definitivt inträffat. Åtminstone en i Sverige.
Spontana spådamer
Plötsligt kommer en dam i färggrann dräkt fram och betraktar dig med mild, outgrundlig blick. "Jag ser ett långt liv... Två... Nej, tre barn. En sjöresa och pengar väntar." Och allt vad det är. När spådomen är levererad får du betala den. Då är blicken inte lika mild.
Den upphittade ringen
Ute på promenad i den nya spännande staden. En man intill böjer sig ner och plockar upp något från marken. Han visar dig upphetsat fyndet. En ring! Fin, välgjord, guldlystern indikerar hög karat. Ni småpratar glatt om vilken tur man kan ha. Och så ger han dig ringen: "Ta den du! Jag är säker på att den ger tur!" Du blir överraskad och rörd. Tänk så varma och härliga man kan vara mot varann! Sen frågar han om en peng till fika och får naturligtvis det.
I efterhand visar sig ringen vara värdelös. Om sådana här skojare stöter på leg. guldsmeder behöver det heller inte vara något problem - ringen är ju "upphittad".
Dricks-stämpeln
När krognotan kom in fanns en röd stämpel: "Exkl. serviceavgift 20%". Tillfrågad personal berättade att lokaler får välja om de vill inkludera dricksen från början eller inte. Händelsevis är du på ett ställe som lägger på i efterhand. Var så god och betala.
Många sådana här scams - vet inte om det finns något lika bra ord på svenska - kan naturligtvis riktas mot vem som helst, var som helst. Men turister är tacksamma måltavlor, på mer än ett sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
De två första bygger på att man känner någon slags skuld att betala för sig även om man vet att man inte måste, men det där med dricksen är väl ganska olagligt?
En som inte längre fungerar är den när en fotograf med polaroidkamera tar en bild av dig som minne från det sevärda turistmålet, räcker fram bilden och du tycker att du bör betala eftersom bilden ju kostade en del för fotografen.
Jo, den gick jag på i Paris i min ungdom när jag för första gången var ute på tågluff och var ung och naiv. Nu är jag betydligt mer berest som tur är. Och plåtar själv människorna runt mig - dock inte mot betalning. :)
Trash: Japp, det är skillnad på lur och lur. Du satte den som är dokumenterad från Gamla Stan: Turister lurade på nota
Att göra något som verkar gratis och sedan ta (rundligt) betalt är gemensamt för många. Särskilt när man fått någon sorts koppling, ofta fysisk. Det kan vara en blomma någon räcker fram (du får hålla i den), säger några ord, och sen är det dags att pröjsa.
Susanne: Bra med belägg även för "enkla" grejor. Jag väntar på den som sett strippan på gatan...
Skicka en kommentar