A spotter keeps an eye out for Allied airplanes, Normandy, 1944. The "German glance" was a fugitive look over one's shoulder for enemy airplanes. Everyone from field marshal to private had it after a few days at the front.
- Bild och bildtext från Samuel W. Mitcham Jr., Retreat to the Reich: The German Defeat in France 1944 (Stackpole 2000)
Mitcham verkar inte gå in på denna mikroskopiska detalj i den stora berättelsen mer än så. Han är ingen duvunge på området, men jag undrar om han möjligen inte har missuppfattat något just här. Vilket om inte annat ger anledning att beskriva en intressant företeelse.
Der deutsche Blick var i Tredje riket den spaning som medborgare med självbevarelsedrift utförde när samtalet gled in på känsligare ting; man såg sig omkring för att kontrollera att inga obehöriga lyssnade, stundom även samtidigt som man pratade. Måhända en del känner igen manövern? Den har varit vardag lite varstans. Men kanske det bara är den tyska humorn som gett den ett eget namn; som kanske, kanske inte, är en pendang till Deutscher Gruß, "den tyska hälsningen" som de närmast berörda kunde kalla vad som idag inte kallas för något annat än Hitlerhälsningen.
4 kommentarer:
Kallas den inte nazisthälsning också?
Jo.
I den svenska översättningen av Littells "De välvilliga" heter det vid flera tillfällen att man "hälsade på tyska". Märkligt.
Jag betraktar det som en felöversättning. Men jag undrar hur utbredd, Hitlerhälsningen egentligen var. Med tanke på hur många andra hälsningssätt, som trots allt överlevt.
Skicka en kommentar