Berghof, Obersalzberg, Berchtesgaden - ett av Hitlers högkvarter, och det ställe där han helst höll till. (Läs mer om bl.a. detta i faktoiden om Örnnästet.) Naturen och utsikten över de bayerska alperna är verkligen anslående, vilket antyds även i denna lilla bildserie. Men här är det ett helt annat "minnesmärke" som skall uppmärksammas.
Jämför denna bild med den ovan. Ser ni något som skiljer sig?
Nazister gillar marscher och parader, och otaliga sådana gick förbi Berghof. Då fick Führern stå och se lagom imponerad ut, och ofta stod han på gräsplätten till höger. Ibland i timtal i sol och värme, och så hände det sig att han beklagade sig om detta för Martin Bormann (som vid det laget var sekreterare åt Hess men även utförde tjänster åt Hitler - t.ex. var det osannolika bygget Kehlsteinhaus, beskriven i länken ovan, en present från honom). Denne såg 1937 till att plantera ett träd där, inte något hämtat i närheten (som t.ex. de till vänster som man tidigare sett till att såga ner), utan en lind från en plantskola i München.
Sommaren 1945. Berlin har fallit, Hitler är död, Tredje riket är icke mer. Berghof bombades intensivt på slutet, och det är en grundligt utbränd och plundrad ruin vi ser här. Linden står kvar, medfaren men ändå.
Sommaren 1946. Några höjdare besöker Führer-högkvarteret (förkortat FHQ på tyska). Bormanns träd har som synes klarat sig utmärkt. På det sitter en skylt med texten EINTRITT FÜR ZIVIL VERBOTEN, "Civila äga ej tillträde" - underförstått tyska civila.
2000-tal. Berghof har sprängs, jämnats med marken, och täckts med jord. Nu finns ingenting kvar som minner om vad som varit - där poängen är att slippa få en nynazistisk helgedom.
Fast när man sågade ner Bormanns träd, när det nu inträffade, så var anledning nog inget djupare än att det var lite för stort och stod lite för nära vägen. Men livskraft har det, som synes, fortfarande.
Bilder och fakta från Berghof-sidan på förträffliga sajten ThirdReichInRuins.com, som i sin tur tackar Guy Dartois och Ralf Hornberger för uppgifterna om just denna flisa historia.
14 kommentarer:
Hur överlever träd nedsågning?
Näringen kommer till träden via rötterna och låter man dem vara kvar finns det chans att trädet tar sig igen. Tänk bara på alla buskar som klipps ner till marken varje år men som snart skjuter i höjden igen.
/Anonymast
Tyvärr duger det inte som förklaring åt mej. Det träd och buskar suger upp är inte "näring", på samma sätt som näringen i mat. Det är frågan om enkla kemiska ämnen, upplösta i vatten. Dom kan inte växterna använda direkt, för att bygga upp sej själva. Tvärt om måste dom använda en komplicerad process: fotosyntesen. Det förutsätter i sin tur, att det finns gröna vävnader att utföra dom i. Det är det jag inte förstår; hur kan växter överleva och växa, om dom inte har blad eller liknande?
Problemet med en sådan fråga som du ställer är att antingen får du nöja dig med ett lekmannasvar eller också får du söka upp svaret hos en biolog eller liknande. Frågan är hur du, om du själv inte är utbildad inom detta, förstår att fotosyntesen är viktig för en växt. Och vad är egentligen en fotosyntes? Varför är den processen så lätt att inse för dig jämfört med rötternas betydelse för växten? Ännu ett tips är att söka SJÄLV på nätet. Att hänvisa till två misslyckade försök gills inte.
/Anonymast
ATT växter överlever med sina rötter demonstreras varje gång man rensar ogräs. HUR det går till vet jag inte i detalj.
Hur överlever de vintern och hur kan ett frö utvecklas? Hur överlever du själv tiden efter middagen innan du går till ica och skaffar ny näring? Genom lagrad energi. Träd lagrar främst druvsocker.
Okej, jag har uttryckt mej klumpigt. Jag vet att träd överlever vintern, genom att helt enkelt falla i dvala. Dom nya bladen ligger då ihopfällda, inuti knopparna dom utvecklat på hösten. Dom behöver bara vecklas ut på våren, vilket den upplagrade energin naturligtvis räcker till. Frön har utvecklats just för att lagra energi år grodden, tills den själv kan bedriva fotosyntes. Nej, jag har inte så bra koll på fotosyntesen. Vad jag däremot vet att den går ut på, att skapa komplicerade organiska ämnen, av relativt enkla kemikalier. Det kräver energi från solljus, vilket i sin tur kräver gröna vävnader. Problemet med ner huggna träd som överlever, är MÄNGDEN med lagrad näring. Hur kan den räcka för att utveckla nya kvistar och blad, så att fotosyntesen kan komma igång igen? Det var det jag undrade från början.
Bootstrapping. Det borde inte kännas orimligt för dig att energin lagrad i rotsystemen (som hos de flesta växter för övrigt är MYCKET större än man föreställer sig) räcker till att skjuta ett litet skott eller ett par stycken och utveckla blad på dem, eller hur? Så fort växten har blad kan fotosyntesen köra igång igen, energin från de redan utvecklade bladen räcker till att bilda fler, den än mer ökade energin räcker till att skjuta fler skott, et cetera.
Sen är ditt resonemang om att "växternas näring inte är näring på samma sätt som näringen i mat" bara för att det krävs kemiska processer för att utnyttja den rätt konstigt, med tanke på att den enormt komplicerade kemiska apparaturen som djur använder för att dra nytta av näringen i mat är än mer komplex..
Min poäng är att näringen i mat, redan ÄR organiska ämnen: fetter, kolhydrater, proteiner, med flera. Det är sådana molekyler, som levande celler är uppbyggda av. Den ”näring” växterna suger upp, är enkla oorganiska ämnen. Det är helt enkelt frågan om mycket mindre molekyler, som dessutom sällan innehåller kol; det ämnet får växterna från luftens koldioxid. Växterna måste använda dom, för att bygga upp mycket större molekyler. Djur bryter däremot ner molekylerna, i den mat dom äter. I många fall byggs molekylerna även om. Men processen kan absolut inte jämföras med växternas.
Att ogräs kommer igen, kan jag mycket väl förstå. En del arter har frön som gror snabbt, och under många olika förhållanden. Andra har utvecklat extra tjocka rötter, just för att lagra näring i. Med träd är det en annan sak: dom tycks normalt inte överleva nedhuggning. (Någon som någonsin sett en granstubbe i skogen skjuta skott?) Det är möjligt att vissa arter kan dirigera om resurserna, från att hålla delar av rötterna vid liv, till att bilda nya skott och blad. Om linden är en sådan art kan det förklara, hur Bormanns träd överlevt nedhuggning. Nerhuggna buskar kan komma igen på samma sätt. Tack för att ni fick mej, att tänka lite längre!
Inga barrträd kan skjuta rotskott, som lövträd gör efter en avverkning. Det har inte så mycket att göra med deras förmåga att lagra energi som rent växtfysiologiska faktorer.
"Vanliga" växter (vad nu det är), som t.ex. lövträd reagerar på en avverkning genom att speciella växthormon samlas vid sårytan. Dessa hormoner stimulerar skottbildning, dvs nya grenar och blad. För att detta ska funka krävs att det finns nog med lagrad energi i rotsystemet för att plantan ska kunna bilda nya blad och få igång fotosyntesen igen. Det är därför ringbarkning fungerar - innan man avverkar trädet skär man av transporten av sockerarter mellan kronan och roten, utan att trigga igång en massa rotskott som en avverkning skulle innebära.
Tack, biolog eller liknande.
Sammanfattningen från Sarvi (vars sakkunskaper jag fått användning av förut) får bli det sista ordet i träd-överlevnads-sidospåret.
Nej, det är givetvis inte samma processer i näringsupptag och -utnyttjande i växter och i djur. Men det verkar inte särskilt vettigt att kalla fotosyntesen mer komplicerad bara för det. Vad jag förstått är animalisk ämnesomsättning flera magnituder mer komplicerad (även om fotosyntesen inte heller är så enkel som man får lära sig i typ gymnasiet). Bara citronsyracykeln, som bara är _en_ delkomponent i ämnesomsättningen ser för mina lekmannaögon mer komplex ut än fotosyntesens huvudsakliga komponent Calvincykeln. Men Sarvi eller andra mer kompetenta personer inom området vet nog mer om detta, så jag skall nog hålla klaffen.
Ursäkta Peter, såg inte ditt inlägg om streck i diskussionen innan jag postade, det dök upp medan jag skrev.
Skicka en kommentar