2022-12-09

Tinnar (och torn)

- Tinnar (4) och torn (2) på slottet Kost från 1300-talet, Tjeckien

”Tinnar och torn” är ju ett begrepp man ser lite då och då. Men vad betyder det? Torn vet ju alla vad det är, men vad är tinnar? Någon trodde att det var ett fantasiord, hoptotat enbart för att låta bra …

tinne, uppstående, fyrsidigt murparti på krönet av en byggnad; jämte skottgluggen ett av huvudelementen i en krenelering.

- NE.se: tinne

- Illustration ur den fascinerande Eugène Viollet-le-Ducs standardverk Dictionnaire raisonné de l’architecture française du XIe au XVIe siècle (1858)

Men tinnar är högst påtagliga. Det är väl ett tag sedan de användes så som det var tänkt, men så länge det varade var de mycket praktiska skydd mot regn av pilar och annat, som samtidigt tillät skyttar att sticka fram mellan tinnarna och ge eld (eller vad det nu kallades innan explosionsvapen blev på modet).

Gammal fästningsarkitektur är en hel vetenskap. Det finns myriader av byggdelar, stora som små, vanliga som ovanliga, för att göra liv och belägringar lättare för de som är innanför murarna och svårare för de som är utanför och vill in: bastejer (kan även stavas med p!), coupurer, faussebraier, kasematter, kavaljerer (sic), kurtiner, orilloner, raveliner, tenaljer, och så vidare, och så vidare … De allra flesta har glömts bort utanför facket, om de alls känts till utanför facket. ”Tinne” är ett undantag; det begreppet har inte bara överlevt utan är åtminstone till namnet allmänt känt.

Även på nybyggda slott brukar tinnar få komma med. Exempel från Törnrosas slott, ur-Disneyland i Los Angeles (1955), Askungens betydligt större slott i Disney World, Florida (1971) samt dess förebild, Ludwig II:s livsverk Neuschwanstein (uppfört 1869–1886; när byggherren dog hade alla hans planer inte realiserats men man tyckte att det fick vara bra så).

Sen finns det andra tinnar av olika slag, som har gemensamt att de är utskjutande partier, om det nu gäller berg, verktyg etc.

- Glittertiden är Norges näst högsta berg (efter Galdhøpiggen), här fotograferat av Anders Beer Wilse (1910)



4 kommentarer:

AW sa...

Rekommenderar Laurence Sternes Tristram Shandy (1759-1767). Den är en av alla tiders roligaste böcker och den första postmoderna romanen. Dessutom finns där så många diskussioner om fortifikationskonsten att den finska översättningen har en separat ordlista om den.

Annanstans: http://www.fortifications.fr/

Anonym sa...

Tack för den länken.

Eugène Viollet-le-Duc, jag trodde jag var den enda levande som läst något av honom, men det verkar finnas flera.

Jag läste hans 'Histoire d'une forteresse
med stor behållning, på engelska blir det 'Annals of a Fortress'. Jag köpte den faktiskt på engelska. Läsningen kom till nytta några år senare: https://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=23&t=37864&hilit=slott#p613734

Ingen aning om han är översatt till svenska.

MVH

Hans



Finns online

AW sa...

Viollet-le-Duc hör till den moderna arkitekturens och restaurationskonstens kanon som en föregångare så åtminstone nämndes han i min arkitektutbildning. Hur det är numera vet jag inte.

Anonym sa...

Kavaljererna kanske är släkt med takryttare? ;)