I engelsk kultur ges två äventyare äran för att ha infört potatisen och tobaken till England: Sir Francis Drake och Sir Walter Raleigh. Ingendera stämmer.
Den senares påstådda introduktion illustreras med en anekdot: Sir Walter sitter i soffan med sin pipa och har det gott. En tjänare som inte känner till det nya bruket att röka tobak får se det hela. Han blir förskräckt när han ser rök sippra ut ur Walters mun och näsa – herrn har fattat eld! Han rusar fram med ett kärl med vatten och stjälper det över soffrökaren …
Jag har inte forskat närmare i historien men förutsätter att den är hittepå. Men vad som fascinerar mig mest är att det är den enda anekdoten jag sett i sitt slag, som visar hur knasigt det kunde bli när man började röka tobak i den gamla världen. I jämförelse med liknande påhittade anekdoter om hur potatisen togs emot av fåkunniga – ska man äta rotknölarna eller blasten? eller bären? hur tillagar man den? etc – är det ingenting. Det känns helt fel. Att introducera ännu en rotfrukt måste ju, anekdoterna till trots, ha varit mycket mindre dramatiskt än rökning, som var någonting helt nytt – det hände visserligen att man rökte en annan ört i Europas utkant men jag förmodar att de allra flesta var obekanta med denna. Hur kommer det sig att det inte finns mängder med tokroliga episoder, påhittade eller sanna, à la Sir Walters överraskningsdusch?
Uppdaterat: Jag hörde historien om Raleigh men lyckades blanda ihop honom och Drake när jag först skrev ovanstående. Vilket inte hindrar att den även förekommer om Drake, men det är inget jag vill påverka.
4 kommentarer:
"Hur kommer det sig att det inte finns mängder med tokroliga episoder, påhittade eller sanna, à la Sir Francis överraskningsdusch?"
Principen förekommer väl hyggligt ofta i form av humor. A ser fenomen B som är helt nytt för honom och tolkar det på ett sätt som är helt rimligt ur hans perspektiv men blir tokroligt.
En musunge ser en fladdermus för första gången: "Mamma, jag har sett en ängel!"
Två skorpioner ser en hummer: "Oj en sjöjungfru."
Två nålar på promenad: "Bäst vi är försiktiga med vad vi säger. Det går en säkerhetsnål bakom oss."
Jag har hört påståendet att japaner som såg västerländska kvinnor i full stass för första gången trodde att dessa hade svans. Att de skulle satt en kudde på rumpan (turnyr) för att den skall se djupare ut framstod nog som en orimligare tanke än att de hade svans.
Sensemaker
Jovisst, men jag tänkte på tobaksrelaterade.
Olle Hammarlund återberättar anekdoten i sin trevliga bok Rökringar, men där handlar den om Sir Walter Raleigh:
"Det finns en gammal historia, som antagligen är påhittad och som tillskrivits flera berömda piprökare: att Raleighs tjänare, när han fann sin herre sysselsatt med sin pipa och med rök bolmande ur munnen, trodde att denne tagit eld och hällde öl - det enda som fanns tillgängligt - över honom."
När jag tänker efter handlade historien som jag hörde den om Sir Walter – jag lyckades blanda ihop de två äventyrarna. Vilket inte hindrar att den även förekommer om Drake … Tack för den!
Skicka en kommentar