YS: Flyger det flygplan dagligen?
MM: Ja, det är många som är igång.
YS: Stora plan?
MM: Ja, de är rätt stora.
[...]
YS: Vet du något om USA:s örlogsflotta?
MM: Nej, jag vet ingenting om deras flotta. Eftersom vi försöker att undvika att prata om sådant, så vet vi inte mycket om örlogsflottan. Hur som helst så verkar den liten. Det verkar som om de flesta fartygen har lämnat platsen.
YS: Är det så? Vilka blommor blommar just nu på Hawaii?
MM: Nu blommar det minst på hela året. Hibiskus och julstjärna blommar just nu.
YS är Yomiuri Shimbun, som 2021 är och 1941 var en av Japans största tidningar. MM är Motokazu Mori, tandläkare och framstående medlem i den japanska kolonin på Hawaii. På eftermiddagen den 5 december 1941 blev den senare uppringd av de förra via radiolänk och pratade en stund. Det hade varit mindre märkvärdigt om det varit hans fru Ishiko, som skrev i tidningen, som blivit uppringd. Men Motokazu hade ingen koppling till dem.
Samtalet avlyssnades och hamnade hos underrättelsetjänsten på Hawaii. De blev genast intresserade. Det kan poängteras att interkontinentala telefonsamtal över radio kostade mycket, liksom att varje tidning — särskilt de viktigare — i militärdiktaturens Japan kunde betraktas som en representant för staten. Och när en sådan tar kontakt med en landsman, som händelsevis bor nära en stor amerikansk militäranläggning, för att diskutera blommor..! Ja, då fattar man ju att det garanterat inte är blommor de talar om. Icke desto mindre tyckte en general som dagen efter fick se en översatt avskrift att det hela såg normalt ut. Trots att militära ting avhandlades i klartext, liksom förmodligen i kod.
Dagen därpå var den 7 december 1941. Om datumet är bekant? Då togs bilden ovan. För det var då Japan angrep flottbasen Pearl Harbor på Hawaii. Och nu förstod även den tjockskalligaste general att Motokazus samtal uppenbarligen inte handlat om blommor. Familjen Mori greps. Deras landsmän hamnade i förvar över hela landet, men Motokazu var dessutom misstänkt för spioneri. I krigstid är sådant belagt med dödsstraff.
Motokazu fick behålla livet. Han och Ishiko återvände till Honolulu i december 1945. Han avled 1958.
Ungefär samtidigt som Yomiuri Shimbun basunerat ut den ärorika segern över imperialisterna hade de med en högst fredlig artikel om Honolulu. De hade intervjuat en vanlig japan i staden (utvald av deras korrespondent Ishiko Mori), som beskrev vardagligheter som den myckna flygtrafiken, flottbasen som präglade staden, och vilka blommor som blommade för tillfället.
Källor:
- Densho Encyclopedia: Motokazu Mori
- David Kahn, The Codebreakers (1967) som dock tillskriver samtalet Ishiko istället för Motokazu
2 kommentarer:
Har man i efterhand kommit fram till om de pratade om något annat än vad som sägs i klartext? Var det associationskuld från början till slut?
Densho-encyklopedin nämner att Pearl Harbor-kommissionen 1946 kom fram till att samtalet var oskyldigt. Spioneri förekom naturligtvis och har kartlagts, man vet att det japanska konsulatet ägnade sig åt sådant, men det spelade ingen avgörande roll för angreppet. När samtalet ägde rum var den japanska styrkan redan på väg, och det är oklart vad ytliga uppgifter om exempelvis slagskepp eller torpedbåtar i hamn skulle ha betytt. Mest ironiskt är att samtalet ser så spionmässigt ut; så ser äkta spioneri inte ut.
Skicka en kommentar