Hancock importerad

Few radio shows manage to survive the transition to television. "Hancock's Half Hour" last Friday, is an exception. Tony Hancock's subtle, polished humour is even more effective because we are able to see his visual expression. The round face of a simpleton, the knowledgeable rogue, the little man trying to face up to innumerable difficulties, all come wonderfully to life assisted by a really outstanding script from Ray Galton and Alan Simpson.

- The Stage, 5 februari 1959

Man hör då och då om när ljudfilmen kom till Hollywood och förändrade spelreglerna. Några skådespelare klarade sig lika bra eller ännu bättre i det "nya" mediet, andra gallrades snabbt och brutalt bort. En betydligt större omställning var när tv delvis ersatte, delvis kompletterade radio. När man fick tv-tablåer att fylla började man med att så att säga televisera de radioprogram man var vana vid. Misslyckandena var säkert många, som The Stage nämner. Andra gånger fungerade det riktigt bra. Som Lone Ranger, som började i radio 1933, tv 1946, och blev en långkörare i båda medierna. Eller det som skulle bli världens äldsta såpopera: Guiding Light gick i radio 1937–1956, tv 1952–2009.

Även om Hancock's Half Hour, som börjat i radio 1954, inte blev en succé i den klassen så gick det förträffligt med europeiska mått. Det lär ha introducerat situationskomedi i brittiska medier, som annars körde med motsvarigheter till varietéer och music hall. (Det var naturligtvis inte i närheten lika banbrytande som min stora favorit The Goon Show, vars arvtagare i tv hette Monty Python.) Huvudperson och skådespelare var Tony Hancock, som spelade en sorts överdriven version av sig själv. Manusförfattarna Galton och Simpson kanske känns igen; en annan av deras serier hette Steptoe and Son, eller Albert & Herbert som den fick heta i Sverige.

Här är förresten ett avsnitt med Tony Hancock:

Now then, where are me radio valves? — Ahh you little beauties! We'll soon 'ave the watts throbbing through you! And your filaments glowing red hot! Carrying the thoughts and words of mankind to the four corners of the world! Oh, there's nothing like a 19DS/87B!

- The Radio Ham, först sänt 9 juni 1961

Jämför med följande:

Snart skal vi sende tusner av ... Watt eller volt..? ... Tusner av WALT gjennom deg!

- Fleksnes Fataliteter: Radioten (Youtube), svensk premiär 2 maj 1976

Jomen: Marve Fleksnes är Tony Hancock på norska. Regissören Bo Hermansson var förresten svensk, och stod även för Albert & Herbert.

Det är intressant att jämföra avsnitten. Det jag tagit med här är det kanske mest välkända av dem alla, späckat med "bevingade ord" som mayday, Yoki i Tokyo ("how is wedder in Tokio?") och givetvis Fleksnes anropssignal LA8PV. Skillnaderna är inte jättestora men rätt många. Man har verkligen inte nöjt sig med att översätta utan putsat och skärpt till, på det hela taget till det bättre, tycker jag. 

Tony Hancock lär inte ha varit helt lätt att ha att göra med. Efter att ha brutit med Galton och Simpson gick hans karriär utför. Han tog livet av sig 1968, 44 år gammal.