Konceptet är så slitet att det närmast blivit parodiskt: Det spökar på ett slott. Scooby-Doo och hans vänner, eller motsvarande spökjägare, dyker upp, blir först vettskrämda, för att sedan avslöja att det var nån som ville skrämma bort folk från platsen för att (...). Man kan föreställa sig hur nyheterna förmedlas: De första rapporterna om ett livs levande (typ) spöke slås upp stort, delas och kommenteras. När avslöjandet kommer blir det en notis på sidan fyra. Även åratal efteråt finns det folk som fortfarande berättar om och tror på spöket.
Det är åtminstone så det går till i verklighetens medialandskap.
En häst har hittats död på en gård söder om Jönköping. Hästen saknade ett öga och ett öra.
– Det är så fruktansvärt hemskt. Jag kan inte fatta det, det här kan sprida skräck bland alla hästägare, säger ägaren till Smålandstidningen.
- Häst hittad död – med öga och öra bortskurna, Aftonbladet 22 september 2020
Sånt här händer då och då. Givetvis blir det omskrivet, omdiskuterat och spritt. Det är ju stora skräcken för hästägare att förlora ett djur på det sättet. Och även den som varken äger eller rider kan bli illa berörd av djurplågeriet, liksom tanken på vettvillingarna som ägnar sig åt otyget år efter år, utan att bli upptäckta. Vem vet om de förr eller senare får smak för människokött, så att säga?
En mening i AB fångade min uppmärksamhet nu när jag läste den:
När polisen kom till platsen kunde de dra slutsatsen att hästen inte dött en naturlig död.
Denna centrala slutsats var tydligen förhastad. Liksom när veterinären bedömde att skadorna orsakats av ett vasst föremål. För hästen hade dött en naturlig död.
– Enligt obduktionsrapporten är hästens dödsorsak ett akut tarmvred. De yttre skadorna på hästen har uppkommit efter hästens död. Skadorna har uppkommit genom yttre påverkan av ett djur, säger förundersökningsledaren Åsa Nyblom i ett pressmeddelande.
- Lemlästade hästen dog av tarmvred, Ridenews 14 oktober 2020
Det verkar verkligen finnas djurplågare som skadar och dödar djur på det sättet. (Det har påpekats att det är en riskabel syssla då ju hästar kan försvara sig; när kommer den första ihjälsparkade djurplågaren att hittas i en hage?) Det är betydligt vanligare med händelser som denna: Hästar dör utan mänsklig inblandning, kadavren hittas av rävar och andra djur som förser sig (och vars tandhälsa tydligen är så god att betten kan förväxlas med snitt av verktyg), därefter av folk som tror det värsta och gör felaktiga bedömningar. Så småningom kommer man, åtminstone ibland, på vad som verkligen hänt. Men rykten dör inte så lätt. För artiklar som klargör sådana förlopp blir väldigt mycket mindre spridda än de som sprider uppgifter som senare tillbakavisats.
4 kommentarer:
Huruvida det fanns någon verklighetsbakgrund vet jag inte, men om jag inte helt missminner mig finns det en ihjälsparkad hästplågare i en Sherlock Holmes-historia (för övrigt, med sedvanlig minnesbrasklapp, samma historia som innehåller den berömda hunden som inte gjorde någonting...)
För några år sedan blev en man misstänkt för att ha slagit ihjäl hustrun, som hittades misshandlad till döds ute i skogen. Det var i Småland om jag minns rätt. Efter en tid kom dock utredarna på att kvinnan haft ett ödesdigert möte med en älg. De är ju ena jäklar att sparkas. Till skillnad mot hästfallet blev dock även den senare och korrekta versionen uppmärksammad.
Åhej... Se, det var en historia.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1wod6/frun-sparkades-ihjal-av-en-alg--han-fick-skulden
När jag var stridsdomare på InfSS på 80-talet, alltså obeväpnad, möter jag en älg på inte många meters håll. Vi står och blänger på varandra i säkert fem minuter. Men jag gjorde en mental plan vart jag skulle fly om den skulle angripa. Vildlivet var väl utvecklat då fältet ofta var avspärrat och djuren lärt sig att lite pangande inte var farligt. Men efter dessa fem minuter vänder älgen och lommar iväg.
MVH
Hans
Skicka en kommentar