Den här bilden vill inte Beredskapsmuseet utanför Helsingborg att vi ska se. Den gjordes av Region Skåne som en av myriader insatser mot corona och covid-19, med det tydliga syftet att få oss att tvätta händerna. Men det gillade inte Beredskapsmuseet. Hurså? Jo, sedan ett antal år tillbaka så äger museet upphovsrätten till Bertil Almqvists välkända "En svensk tiger" från andra världskriget (via Almqvists döttrar), efter en trist tvist med Försvarsmakten. Hurså? Jo, för Beredskapsmuseet tyckte att tvättbjörnen var såpass lik tigern att den kränkte deras upphovsrätt. Vilket inte kan stämma: Tvättbjörnen är en uppenbar pastisch, en blinkning från en besvärlig tid till en annan, och ingenting som kan falla under upphovsrättslagen. Men det tyckte som sagt inte Beredskapsmuseet.
Och Beredskapsmuseet har tyckt saker förr, om folk som inte bara gör pastischer utan använder själva tigern. Faktum är att de har skaffat sig ett rykte som besvärlig processare som aldrig tvekar att rycka ut i strid (det torde spela in att en av museets grundare är advokat). Den svenska tigern är så hårt hållen att den inte ens finns med i artiklar om ämnet eller på Wikipedia: En svensk tiger, vilket ju är vansinnigt. Och eftersom Region Skåne inte ville processa utan bara få folk att tvätta händerna så gav de efter (en kompromiss med tvättbjörn men utan pastisch-posen ovan har visats upp), utan att fallet prövades. Vilket nog var lika så bra för Beredskapsmuseet. Eller?
Även om Beredskapsmuseet till äventyrs har rätten på sin sida i detta fallet så har man alltid betett sig tondövt när det gäller något som skapades för vårt gemensamma bästa. Nu, när det gemensamma bästa åter är högaktuellt, är man beredda att gå ut i en ytterst tveksam strid mot en kampanj. Det är inte bara tondövt, inte minst med tanke på de historiska parallellerna, utan snudd på ondskefullt.
Det är ringa tröst att Beredskapsmuseet förlorat mycket goodwill på tvättbjörnshistorien, och det i en tid som är nog så prövande för museer. Vad jag förstått bedriver de ett gott museiarbete, och jag skulle gärna besöka det för att studera en intressant epok i Sveriges och världens historia. Men inte med den nuvarande regimen.
Här är förresten Bertil Almqvists fina tiger. Det är en del av vårt kulturarv som Beredskapsmuseet heller inte vill att ni ska se, annat än om de gett nådigt tillstånd.
Tigern ingick i Vaksamhetskampanjen, som på olika sätt ville få svenskarna att bli uppmärksamma på spioneri och inte prata bredvid mun. Andra teman i kampanjen var den pratsamma familjen Prate, affischen "Allvarstid kräver Samhällsanda – Vaksamhet – Tystnad", och "Spionen lägger pussel". Den sistnämnda kunde kompletteras med lärorika berättelser som denna:
En spion observerade, att förberedelser pågingo i Norrköping för att taga emot trupper av ganska stor omfattning.
Genom skvaller, rykten och observationer visste han snart, att dagen efter 2 fältregementen i en viss fördelning skulle rycka in. Om de andra regementena i samma fördelning hade han sig ingenting bekant – inte heller om Norrköping med säkerhet skulle bli samlingsplats.
På middagen träffade spionen en av den "misstänkta fördelningens" fältbagare på ett café. "Ni har väl ingenting att göra ni bagare", frågade han ett tu tre. Svaret blev: "Jojomensan, bara idag bakar vi i två skift, och mitt skift har just klarat så och så många bröd – som dom kommer från Norrköping och hämtar sent i kväll."
Hemligheten var avslöjad – brödantalet från båda skiften (2 x det ena skiftet) räckte precis till en fördelnings dagsranson. Platsen var angiven, och alla 4 förbanden i fördelningen skulle tydligen till Norrköping. Bagaren röjde hemligheten.
Historier som denna, bitar av vår gemensamma historia, blir svårare att berätta när folk mot bättre omdöme behåller bitar som "En svensk tiger". För att inte tala om hur tokigt det blir när man intalar sig själv och alla andra att man har rätt till alla djur i blågult. Och vad ska man säga när sådant beteenden återfinns hos folk som annars arbetar för att bevara minnet av beredskapstiden?
Uppdaterat:
Med bibehållen ordvits. Efter idé från (vad jag funnit) Daniel Swedin, uppiffad av okänd.
3 kommentarer:
Här blev det bakläxa för Beredskapsmuseet: Beslaget av Aron Flams bok hävt: ”En upprättelse”.
Se där ja. Bra!
"Nu, när det gemensamma bästa åter är högaktuellt, är man beredda att gå ut i en ytterst tveksam strid mot en kampanj. Det är inte bara tondövt, inte minst med tanke på de historiska parallellerna, utan snudd på ondskefullt."
Sverige är i en dödlig konflikt med ett synnerligen besvärligt fientligt virus. Beredskapsmuséet väljer att motarbeta ansträngningarna att vinna konflikten, bekämpa viruset och rädda liv. Detta för att skydda sin köpta upphovsrätt. Denna handling är landsförräderi i moralisk mening även om den inte är det juridiskt. "To add insult to injury" har de mage att göra detta genom att försöka monopolisera patriotiska bilder som handlade just om att uppträda fosterländskt och skydda landets intressen. Mer ondskefullt än så här kan man knappast bete sig inom lagens råmärken.
Sensemaker
Skicka en kommentar