2020-04-23

Flygbåtar


Flyga med stil gör man främst på luftskepp. Se en gammal lördagsfråga för restaurangen ombord på Graf Zeppelin – vita dukar och kypare, med en stil som ingen Business Class idag kommer i närheten av. Men så upptäckte jag ett alternativ: Flygbåt. Sådana var vanliga i trafikflygets början, då man med start och landning på vatten kunde nå orter som ännu inte skaffat ståndsmässiga flygplatser på land.


De fanns av många slag såklart. Här är jag inne på mellankrigstidens lyxiga flygbåtar. Som denna Dornier Do X, exteriör ...


... Och interiör. Nu snackar vi benutrymme! Mattor på golvet, gardiner i fönstret. Så kunde man flyga med stil, men väldigt mycket snabbare och effektivare än luftskeppen. Att slippa ha en gigantisk ballong med explosiv vätgas ovanför huvudet kan ha bidragit till helhetsupplevelsen (gäller endast tyska zeppelinare såklart).

Det riktiga genombrottet kom tyvärr först sommaren 1939 – guldåldern blev kort. Då lanserades Boeings 314 Clipper, som kunde flyga vida över land och vatten utan ideliga mellanlandningar för att tanka. Dessutom tog den hela 74 passagerare, mer än någon konkurrent.


Restaurangen var aningen funktionellare än den på Graf Zeppelin, men säkert minst lika bekväm.


Redan damrummets sminkhörna torde ha fått mer utrymme än vilken standard-flygtoa som helst.


Frukost serveras på sängen ombord på den irländska flygbåten Short S.23.

Första klass var det enda alternativet. Vad det kostade? Behövde du fråga, hade du inte råd ... En prisuppgift jag hittat är för San Francisco-Hong Kong som gick på $760, eller över 130 000 kr idag. Och det för en enkel biljett.

Inte för att allt var frid och fröjd. Uppvärmningen var klen, och motorerna bullriga. Men det var precis som på vanliga plan, och inget som man funderade mycket över – så var det att flyga, helt enkelt.

Sen kom kriget. Och då var det slut med lyxflygbåtar.

Enda motsvarigheten efterkrigs jag hittat är Coral Route. Det var postplan som på 1950-talet flög runt mellan öar i söderhavet, och som även tog betalande passagerare.


Luke Spencer: The Long Lost World of the Luxury Flying Boat, bloggen Messy Nessy 15 december 2017
Wikipedia: Flying boat

1 kommentar:

Anonym sa...

Sådana här rutter var öppna under kriget även om det väl sällan var några turistresor, eller kanske ens reguljära, men flygbåtarna Kawanishi H6K och H8K fanns i passagerarversioner.

Från ställen som Surabaya kunde det ta fem dagar att ta sig till Tokyo, vilket kanske skvallrar om att man också använde sig av flygplan med betydligt kortare räckvidd än de ovan, som var goda för runt 600 mil. Eller så ville man kanske bara stanna på en ny ö för dagen; lasta lite ny post och annat.

Tyvärr har jag inte sett insidan på en passagerarversion, men väl en H8K som trupptransport. Det fanns då plats för 64 soldater och det ser inte superbekvämt ut. Passagerarversionen hade plats för 29 passagerare.

/Koroshiya