I Arboga finns ett kvarter kallat Giktringen. De som bor där känner förhoppningsvis till historien bakom. Men bland utsocknes torde desto färre känna till de märkliga giktringarna. Man får hoppas att de som namngav ett kvarter efter ett kvacksalveri gjorde det mindre på grund av dess påstådda effekt än de sköna slantar de bidrog till stadens kassa med.
På 1860-talet skapade Pehr Olof Hellsund giktringen: En enkel ring i mässing. I den skulle det bildas "galvaniska strömmar", som tänktes lindra och bota gikt och andra besvär i händer och armar. I praktiken gjorde de störst nytta som s k sparringar, enkla ringar man kunde bära till vardags istället för dyrbara vigselringar i guld med ev diamanter och plock.
2 kommentarer:
Säkert bra för arbete i trädgården, man får ju gröna fingrar...
Sparringar, aha. Plötsligt dyker det upp minnesfragment från min barndom om att jag hört något om sparringar men då var det nog fråga om att män med tungt arbete inte skulle behöva slita på den fina guldringen till vardags. Fast jag kan ha missförstått vad de vuxna sade.
Skicka en kommentar