Låt honom ligga i kallt rum, sade en. Akta honom för förkylning, en annan. Låt honom ej vara utsatt för drag – blanda svafvelblomma i vattnet – låt honom dagligen dricka ett qvarter [drygt 3 dl] ljumt vatten med sirap – låt honom äta hvad som helst o. s. v. Och då sjukdomssymptomerna tilltogo: låt honom äta blott rått hästkött eller rågmjöl i vatten – låt honom få äta draf – gif honom en matsked brännvin med en tesked snus uti – gif honom in en matsked matolja om dagen – gif honom teriak-recinolja – terpentinolja – linolja – kräksalt – svafvel och krut – tvätta fötterna med terpentin och nosen med mandelolja – hugg af örsnibbarne – raka honom i pannan och lägg en tjärlapp på – stick honom i manken med ett glödgat jern och rök honom sedan med terpentin! Alla dessa goda råd naturligtvis åtföljda af den lifligaste försäkran att endast det eller det hjelpte.
Tipsande om huskurer måtte ligga väl till på Maslows behovstrappa. För alla som bevittnat fenomenet inser att det hade sett ut så där i vilken Facebook-grupp som helst, om man idag hade så mycket som andats om att en hund hade valpsjuka. Det är bara stavning och några medikamenter som indikerar att texten är lite äldre än så. Den kommer från DN den 23 november 1875, och utgör dessutom en intressant provkarta på gamla huskurer. Hur hundstackaren hade reagerat på exempelvis en sked brännvin med snus får vi förhoppningsvis aldrig veta.
Några ordförklaringar:
svavelblomma: fint svavelpulver
drav: malt (dvs korn som grott) som blivit över efter ölbryggning
teriak: gammalt undermedel med absurt många ingredienser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar