Det var åtminstone vad folk visste ... Det var först efter hans död 1950 som allmänheten bland mycket, mycket annat fick reda på att Kings största intresse var att tala med de döda.
... King, who followed hardheaded political principles to achieve his ends, was an ardent spiritist who used mediums, the Ouija board and crystal ball for guidance in his private life.- "Statesman's other side", Life 23 mars 1953
Den främsta källan till kunskap om Kings privata förehavanden var hans utförliga dagbok, som han började med 1893 och höll på med livet ut. Där kan man läsa att hans första möte med det övernaturliga var hos en spåkäring i Toronto:
She had told him "some strange truths." (Diary, May 2, 1896) She correctly predicted that he would be going to Chicago in the fall. She told him that he liked intellectual girls and had thought of entering the ministry. She also predicted that he would live to be old and would be successful.Men det verkar ändå inte ha gett någon mersmak. Han fann 1902 en bok om liv efter döden "blasfemisk"; som övertygad presbyterian stod han inte ut med andra beskrivningar av sådana ting.
Men sedan fyra familjemedlemmar avlidit under loppet av några år fann han stor tröst i tanken på att åter få träffa dem. Detta var åren efter första världskriget då spiritismens aktier steg lite varstans i västvärlden, driven av de otaliga som rövats bort av kriget eller spanska sjukan.
Under hans hemliga ockulta karriär kom King att konversera med bland många andra sin mor, farfar och gamla hundar, med Teddy Roosevelt och Leonardo da Vinci. "Samtalen" kunde föras medelst standardmetoder som medier, automatisk skrift, ouijabräden eller så kallade dansande bord (där budskapet "knackas" fram). Fast det som sticker ut får sådana seanser att kännas tama och fantasilösa. Vad sägs om en man som tolkar raklöddrets formationer som budskap från högre makter? Eller den kuriösa episod där han plötsligt och oförklarligt blir betuttad i ett fönster i ett rivningshus. Han stannar chauffören, köper fönstret och tar hem det. Sedan han konsulterat sin döda mor placerar han fyndet på en kulle i närheten som tydligen var en lämplig plats.
En historiker som skrivit en biografi över King ansåg att han dels inte lät sina paranormala intressen påverka hans politiska beslut, dels övergav allt vad spökerier heter under andra världskriget. Det låter mer förhoppningsfullt än troligt.
The weirdo PM who showed the way, The Globe and Mail, 8 november 2011
Behind the Diary, Library and Archives Canada
Wikipedia: William Lyon Mackenzie King
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar