För mycket, mycket länge sedan stodo två troll, Jata och Kata, på Storsjöns östra strand och kokade vatten i var sin kittel. De kokade och spädde, kokade och spädde dagar, veckor och månader, undrande och väntande, vad det slutligen skulle bli därav. Efter en lång tid hördes en afton ett underligt läte ur den enas kittel. Det lät ibland kvidande som ett sjukt barn, än stönande och skrikande, och slutligen hördes en väldig knall som av ett häftigt åskslag, och den andra kokerskan såg, hur ett svart, underligt djur med ormkropp och katthuvud hoppade ur kitteln och försvann i sjön. Samtidigt försvunno även kittel och troll; blott en vit rök syntes efter dem, och i marken var en gapande avgrund.- Jämtländsk sägen upptecknad av Lars Olov Westin, ur Jämten; Heimbygdas Årsbok 1916
Djuret trivdes gott i Storsjön och växte alldeles förfärligt samt spridde fasa och skräck, varhelst det uppenbarade sig. Slutligen blev det så stort, att det omslöt hela Frösön och kunde bita sig i stjärten.
Hela landet hotades nu med förödelse, men lyckligtvis levde det då en utomordentligt vis man vid namn Ketil Jamte. Denne band det väldiga odjuret med en stark trollformel, som inhöggs på en sten, och denna restes vid Frösöns östra strand. Där på stenen kan man även se, hur ormen söker slingra sig fri, men ej förmår slita sina band. Här och där på sjön kan man även varsebliva, hur vissa delar av ormens kropp buktar sig över vattenspegeln. Så skall trollet ligga bundet, ända tills någon kan läsa och förstå inskriften på runstenen. Då skall odjuret åter komma löst och växa sig ännu större, än det var förut, och slutligen skall det uppfylla hela sjön och träda upp på land, men då skall det bländas av ljuset och förgås.
Redan 1635 återgav kyrkoherde Mogens Pedersen en berättelse om en väldig orm som en trollkarl sett till att binda i sjön med de magiska runorna, men som icke desto mindre dagligen "vållar folket den största skada" (formulering av fornforskaren Olaus Wormius i hans sammanställning Monumenta danica, som namnet till trots även tar upp en rad utländska runstenar).
Spådomen "tills någon kan läsa och förstå inskriften på runstenen" var helt ur led, 1916 (liksom 1635!) hade det sedan länge funnits gott om lärde som utan vidare kunde läsa och förstå fornnordiskan från ca 1050:
Östman, Gudfasts son lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor.- Inskriften på Frösöstenen, översatt till modern svenska
(Notera att ett varnande tillägg "Akta sedan dessa runor!" som ofta påstås avsluta texten är en feltolkning.)
Vad odjuret beträffar är det en vanlig ormslinga av ett slag som var mycket populär under järnåldern. De förekom på mängder av föremål, från runstenar till smycken, fartyg, vapen ... När man en gång i tiden skapade sägnen gjorde man ormen eller draken till stenens viktigaste detalj, trots att det snarare var tvärtom. (Det kan ha bidragit att man inte hade mycket att jämföra med; runstenen är Jämtlands enda.)
I den version av sägnen som cirkulerar på nätet heter den trollkunnige Kettil Runske, en känd sagofigur. Hos Westin heter han Ketil Jamte. Det är inte en enkel lokalisering (som det heter när man på en plats gör en historia till "sin"), utan en helt annan person. Snorre berättade om Kettil, son till Anund Jarl, som på 700-talet lämnade norska Tröndelag, begav sig över bergen, och bosatte sig i det nya landet som fick namn efter honom: Jamtland. – Detta låter som en saga och är det nog också, men långt mer jordnära än de senare sagorna om Kettil Runske. Vilken av Kettilarna som kan tänkas vara ursprungligast i sammanhanget vet jag inte alls.
Vad "trollet" beträffar så användes begreppet länge om ondskefulla onaturliga eller paranormala varelser i allmänhet, även sådana som inte alls påminde om människor.
Till sist: Bloggpostens rubrik är, faktiskt, anakronistisk. För om Storsjöodjuret berättades det, fiskades efter m.m. långt innan man i Skottland framåt 1930-talet började göra affär av det lika eventuella odjuret i Loch Ness.
Wikipedia: Frösöstenen; Storsjöodjuret; Kettil Runske; Kettil Jamte
Faktoider: Nessie 1925; Nessies kusiner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar