Innan lärjungarne sättas att skrifva långa fraser, böra de öfva sig att skrifva mindre invecklade ord, såsom:
[oläsligt?]
- J. U. Grönlund, Lärobok i tyska språket efter Prof. H. G. Ollendorff's nya method (Stockholm 1858)
Ur samma bok kommer bilden med Sütterlin som jag använt på Faktoider: Nazistisk typografi liksom i en av böckerna, vilken det nu var.
Är inte detta fascinerande, att man i ett stort kulturland alldeles intill oss haft en skrivstil som brukats av miljoner i åratal, och som idag inte bara är utdöd utan även tämligen bortglömd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Inte bara i länder "alldeles intill oss", den tyska skrivstilen var den normala här också långt in på 1800-talet. För oss som sysslar med släktforskning, eller för den delen med annan forskning där man läser äldre dokument, är texten alltså inte oläslig.
Häftigt! Vad står det? Smakprov räcker fint. Jag torskar direkt.
Vad det svenska bruket beträffar så hade jag ingen aning om att det var vanligt även här för inte särskilt länge sedan alls. Det blir bättre och bättre.
http://www.genealogi.se/wiki/index.php/Tysk_handstil
Skriften som lärdes mig i den finska folkskolan under det tidiga 60-talet var inte mycket annorlunda, bara förenklat. Huvudideen att binda ihop alla bokstäver var den samma.
http://kirjoitus.files.wordpress.com/2012/02/kirjaimet1931.jpg
Vad det står? Tja... hade märkligt svårt att tyda till en början, vissa ord gick bra men andra förstod jag inte riktigt. Tills jag insåg att det är tyska ord, ett språk jag inte har så bra koll på. De första orden är i alla fall Land, Himmel, Knopf och Lamm. Sen kommer då de "mindre invecklade" orden, som har ett ord för varje bokstav i alfabetet: Ast, Brod, Carl, Dank, Ernst, Fisch och så vidare. Åtminstone såvitt jag läser rätt (tyska är som sagt inte min starka sida). Har normalt sett lättare att läsa svensk 1700-talstext, där har man ett sammanhang snarare än enstaka ord.
Skicka en kommentar