Parapsykologisk forskning

Märklig redaktionell kommentar fick Adrian Parker när hans artikel "Jag är skeptiker" nyligen publicerades i skeptikernas tidskrift Folkvett. Han skriver där om olika skeptiker och skeptikertyper. Redaktionen föreslår på detta att han bara ska studera fenomen som man säkert vet finns. Innebär det att de avråder från sådant som man ägnat sig åt i CERN, att hitta den sk Higgs partikel, eller att leta efter liv i rymden? På dessa sk existensfrågor lägger man i dag ner enorma summor, frågor av i princip samma slag som det parapsykologer försöker kartlägga, dvs om fenomenet i fråga finns eller inte. Deras kommentar tyder på att de inte alls förstår att resonera akademiskt och vetenskapligt, påpekar Jan Dalkvist, fd universitetslektor vid Stockholms Universitet. Adrian har begärt och fått accepterat att få efterkommentera.

Notis ur Parapsykologi - forskning och nyheter nr 59/2011, nyhetsbrev från Sällskapet för Parapsykologisk Forskning SPF.

Parkers märkliga artikel i Folkvett var mycket bra på ett enda sätt, nämligen som exempel på hur även andliga flugviktare kan uppnå positioner i den branschen.

Vad den parapsykologiska forskningen beträffar så har den under hela sin historia ägnat sig åt idéer som verkat lovande, den ena efter den andra. Just det och inte mer: de har verkat lovande. När man försökt att studera dem närmare, har det där som verkade lovande försvunnit. Lite som den magiske kortmannen jag beskrev häromåret. Eller exakt på pricken, förresten.