2011-09-09

Facit för Facit

För fyrtio år sedan var Facit AB en av juvelerna i den svenska industrins krona. De hade tre gånger så många anställda som Saab idag, maskinerna användes över hela världen och hade gjort så i decennier. Några år senare var det slut.

Idag är historien en klassiker: Tillverkarna av mekaniska räknemaskiner (stora, tunga, dyra och stundtals i behov av kvalificerad service) som inte såg eller begrep att elektroniska miniräknare skulle vända upp och ner på marknaden. Många av er har säkert hört den som varnande exempel på hur det kan gå om man inte hänger med.

Men så gick det inte riktigt till. Historien har, som så ofta, blivit förenklad för att poängen ska framgå tydligare. Trots att det faktiskt är fel poäng.

Christian Sandström på Chalmers ägnar sig åt innovationsteknik, affärsmodeller och relaterat. Han har satt ihop ett mycket intressant bildspel, där själva titeln måhända förvånar en del som har sin uppfattning klar om det stockkonservativa företaget:



Samarbetet mellan Facit och Sharp

Redan i mitten av 1960-talet tecknade Facit avtal med japanska Hayakawa Electric Corporation, som Sharp hette på den tiden. Av protokollen framgår att den svenska ledningen hade en god uppfattning om den snabba utvecklingen, att priserna sjönk och att nya modeller kom mest hela tiden - till skillnad från den betydligt mer statiska marknaden för mekaniska räknemaskiner.

Notera en faktor som utelämnas i uppräkningen ovan: prisnivån i sig. När man började sälja elektroniska räknare (som inte skulle bli mini än på ett tag) så var de betydligt dyrare än motsvarande mekaniska. Det var utvecklingen som gjorde dem intressanta.

Facit gjorde även försök att utveckla en egen elektronisk räknare. Det gick inte alls. Bland annat var (och är) investeringarna stora när man ska börja tillverka integrerade kretsar. Det var inget Facit sysslat med dittills; man tillverkade mekanik, inte elektronik.

Dessutom var man "fel" sorts företag på ett annat sätt. Facits styrka låg i de många kontoren över landet och världen. Man hade säljare som kunde kunderna, som utgjordes av företag och myndigheter. Man hade servicepersonal som kunde åka och fixa till kugghjul, stänger och fjädrar i de komplicerade maskinerna (bilden ovan torde vara autentisk).

Vad man inte hade var koll på marknaden för privatpersoner, för sådana köpte sällan räknemaskiner. Man hade heller ingen vana av att sälja billiga prylar där det ideligen kom nya modeller, och som heller ingen brydde sig om reservdelar eller serviceavtal för. När Sharp och andra började sälja sina nu små och billiga miniräknare via egna kanaler hade man ingen chans.

Det var, för att ge min egen sammanfattning av Sandströms presentation, sådant som låg till grund för Facits fall. Det berodde inte på att man missat den nya tekniken, utan på att man inte kunde anpassa sig för den nya situationen på marknaden.

Inte för att det är omöjligt. Ett annat anrikt företag som varit helt inne på avancerade mekaniska maskiner för kontorsbruk hette IBM, och de lyckades ju som bekant att hänga med när datorerna kom.

Inga kommentarer: