Nazi-design

Bland övriga egenheter i bokutgivning ingår detta, att läsare och författare så ofta är så att säga ur fas. När Tredje rikets myter kommer ut i september har jag tillbringat snart två år med idén (detaljer i bloggposten Kronologi för en bok). Den text som jag gått igenom fler gånger än jag orkar tänka på, och förmodligen kan citera långa stycken ur ordagrant, är då ny, fräsch och oläst för er. Samtidigt som jag vid det laget är höggradigt involverad i nästa projekt (f.n. har vi muntligen kommit överens om inlämning i oktober) så förväntas jag att ställa upp och prata för detta ämne.

Men då är det väl bra att det är ett ämne som är så mångfasetterat, djupt och, otroligt nog, fortfarande intressant. Det är något att tänka på när man ska bestämma sig för vad man ska skriva om: är detta något man kan ägna år och tusentals timmar utan att kräkas på det? (Folk som ger ut dussindeckare vet jag inte hur de fungerar. Jag hade inte fixat det.)

Här är en fundering bland myriader, jag citerar mig själv:

SS uniformer är välkända: stiliga och svarta, med SS-runor och dödskallar. De har verkligen satt sig i det allmänna medvetandet, och gjort dem till en obligatorisk detalj i skildringar av Tredje riket, i synnerhet spelfilmer. Fram till 1932 hade SS samma uniform som SA, som de ju också var en del av; det är svårt att tänka sig att den bruna skjortan hade gjort samma lycka i Hollywood.

En mycket viktig del av nazismen, då som nu, är dess estetik, inte minst eftersom de var så duktiga på det. Fanan med hakkorset är verkligen oerhört skickligt utformad - kan politiskt symbolspråk bli mycket bättre? Jämför t.ex. med hammaren och skäran.

Och så SS-uniformerna. Här illustrationer ur Organisationsbuch der NSDAP (1937) som Kim E tipsade om när jag skrivit om Nazi-propaganda; en Rottenführer och Sturmbannführer kan se ut så här, samt två SS-loggor som nyfikna kan läsa mer om på sid 423.



Run-S:en är nästan lika väl valda som hakkorset: de är busenkla att rita upp och känna igen, de kan användas i olika sammanhang med olika varianter osv.

Var nu nazisterna världsbäst på utformningar? Det intrycket kan man få av de goda exemplen.

Här har vi en äkta brunskjorta, en SA-man (affisch för filmen S A Mann Brand). Det är denna uniformering som jag har svårt att tänka mig göra samma lycka i Hollywood. (Sen finns det förvisso fler faktorer som spelar in, som skillnaderna mellan SA och SS i uttagning, mentalitet m.m.)



Och så deras logotyp. Ja, vad ska man säga.