"Enn godh gammel sedh och bruk utaf heden hös och åldher" hette det i riksdagen, minsann, 1561. Och över trehundra år senare kunde man beskriva södra delen av Dalarna, "omkring den stora, förenade Dalelfven är gammalt åkerbruk och bygd från hedenhös, hvarom ättehögarna vittna." (Berättelser ur svenska historien, Starbäck & Bäckström)
Det senare belägget ligger nära den ursprungliga betydelsen. Den framgår tydligare i forsvenskans "hedhnom hös", där slutledet nog avser just gravhögarna, de ålderdomliga hedniska, och den tid då de restes. Använt på det sättet kan det också ha tolkats som ett namn. Det lustiga är att den ordlek Almqvist tänkte ut idag blivit den närmast allenarådande tolkningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar