Saddams älskarinna

Detta påbörjade utkast till undersökning blev lite längre än vad jag först tänkt. Det beror på att det inte bara handlar om en bok som kan vara mer eller mindre sann, utan att det även handlar om storpolitik, krig och massförstörelsevapen.

I tre decennier styrdes Maria Lampsos liv av Saddam Hussein. Nu träder hon fram och berättar om förälskelsen och åren med diktatorns hot, nycker och våld.

- Lasse Granestrand intervjuar Lampsos, "Saddam Hussein tog mitt liv ifrån mig", DN 18 april 2010

Lampsos träffade Hussein 1968 och slapp inte ur hans grepp förrän 2001, då hon insåg att hennes liv var i fara. Under hela denna tid levde hon inte tillsammans med honom någon längre sammanhängande tid, utan var mest hålldam på håll, i likhet med flera andra kvinnor. Men Saddams "blondin", schaqra som han kallade henne, var den som fick flest tjänsteår.

Detta skulle mycket väl kunna vara sant. Är det sant? Hur skall man kontrollera det? Det mycket speciella förhållandet var hemligt, så det är inte konstigt om även personer som kände henne i Bagdad inte känner till något om det hela. Många som skulle kunnat ge besked är döda, eller besvärliga att leta fram.

När hon först presenterades i amerikanska media hösten 2002 så befann sig landet, för att inte säga världen, i upptakten till krig; invasionen inträffade i mars 2003. Ämnet var därför minst sagt hett. Flera kollade historien, varav några gav henne godkänt, andra inte - jämför t.ex. Newsweek, My Sources Are Better Than Yours, 23 september 2002. Om man sedan dess, då ju informationsläget i Irak förändrats i grunden, passat på att dubbelkolla sina utredningar vet jag inte.

Det har man däremot gjort om Irakiska nationalkongressen, den motståndsrörelse som hjälpte henne ur landet. Den leddes av en viss Ahmed Chalabi. Senare har det slagits fast att han bidrog till USA:s invasion genom att sprida falska uppgifter (jfr t.ex. BBC, Time). Inte för att det behöver betyda något i denna historien - läget är en trasselsudd man kan försöka reda ut hur länge som helst - men så ligger det åtminstone till.

Newsweek-artikeln ovan om den hätska och förvirrade kampen mellan olika underrättelsetjänster rekommenderas, liksom en från 10 feburari 2003 och en från 5 maj 2003.

I Granestrands artikel från i år framkommer tidigt en fundersam ton. En direkt fråga "om huruvida alla detaljer är sanna" gör Lampsos upprörd. Sant är att hon hamnade hos CIA som tog hand om henne efter flykten. Ett motiv som nämns är att Saddams älskarinna sedan över 30 år skulle sitta inne med upplysningar av stort värde inför invasionen och framgrävandet av diktatorn ("Jag lärde mig att läsa honom som en bok, säger hon"). Om några sådana erhölls så har jag inte sett det omnämnt.

Notera att CIA, enligt Lampsos uppgift i DN, fann henne trovärdig. I Newsweek står tvärtom att dessa inte trodde på henne. Man förnekade även att hon skulle ha klarat av ett test med lögndetektor (för vad det är värt; apparaterna gränsar till pseudovetenskap). CIA hade över huvud taget inte mycket till övers för något som kom från Chalabis håll. Hans kompisar fanns i Pentagon.


Granestrand igen (jämför Aftonbladet 20 april 2010):

Jag visar ett par tidningsbilder, publicerade i Aftonbladet, från dagen efter inmarschen i Bagdad. De uppges föreställa ”Saddams kärleksnästen”. Jo, hon känner igen interiörerna, väggmålningen med en naken kvinna och en muskulös man. Där har hon varit.
Och den andra bilden [ovan] är från palatset där de oftast sågs. I ett foto med oval ram som står på ett bord i biblioteket poserar en kvinna med diktatorn.
- Jo, det är jag, säger Maria Lampsos. Titta på händerna, de förändras inte.

Jämför med en bild på Sajida Hussein (f. Talfah, jfr WP) (från BBC News, No UK asylum for Saddam's family, 5 juni 2003). Den torde vara tagen ca 10 år senare.

Jag vet inte hur Parisoula Lampsos (som hon hette förut) såg ut i yngre dagar. Var hon en karbonkopia av Husseins lagvigda? Så till den grad att hon i efterhand kan ta miste på fotografier av denna och sig själv?

Man kan även fundera på enskilda uppgifter om Saddam: var hans favoritfilm verkligen Gudfadern och favoritlåt Sinatras Strangers in the night? Eller hans favoritdrink whisky on the rocks och favoriträtt handplockade gaseller, med många fler märkliga kuriosa. Eller för den delen långt intressantare upplysningar, som om han träffade bin Ladin och gav pengar till honom (Washington Post 9 september 2002). Eller om han och Oday vid någon tidpunkt, som det vore intressant att få reda på, diskuterade om hur de skulle undvika att deras kemiska vapen upptäcktes av FN-inspektörerna (ABC News 12 september 2002). Eftersom vi sedan 2002 fått reda på att deras kemiska vapen inte längre existerade vid den tiden så vore det intressant att se hur Lampsos hanterat uppgiften.