Nautiska lån I

När ett uttryck når en viss ålder och, så att säga, en viss självklarhet, så är det lätt hänt att dess ursprung glöms bort. Här är några ord och uttryck från sjön som vi landkrabbor tagit åt oss och sedan länge använt som självklara begrepp. — Se även uppföljaren Nautiska lån II.

Stå pall, palla

Pallarna är de klaffar eller hakar som hindrar vindspelet att gå tillbaka. Att "vinda pall" innebar att vinda tills pallarna grep in, och man alltså kunde slappna av en smula. Att "stå pall" innebar att, likt pallarna, stå emot när det ryckte och drog i seglen, eller vad det nu var; till skillnad från de som "inte pallar".

Kovändning

Hur vänder en ko? Omständligt, klumpigt och lite bakvänt — men även om ordet nog hade kunnat vinna allmän acceptans så att säga direkt från djurriket så är det ett faktum att det kommit via sjön. Termen används framför allt vid kryssning, alltså då man seglar mot vindriktningen. Man föredrar då att stagvända, det innebär att fören hela tiden hålls mot vindriktningen (om än inte rakt mot den, men det är en annan sak). Har man inte tillräcklig fart, eller om omständigheterna i övrigt inte tillåter det, så kovänder man, vilket innebär att man vänder aktern mot vinden. Det är via denna lite klumpigare manöver som den nautiska termen kommit att bli ett allmänt begrepp.

Gå av stapeln

Stapeln eller stapelbädden är det som en båt ligger på när den byggs, och som den vid sjösättningen glider av.