Färgmönstrena var de som visades i skärmens ram när man laddade filer på en hemdator av modellen Sinclair ZX Spectrum, den näst vanligaste i Sverige i mitten av 80-talet. Först kom ett pip, ackompanjerat av röd-blåa ränder, följt av lite data om filen (gul-blått). Ett pip till, och så själva filen. Med en snitthastighet på hisnande 170 byte per sekund tog 48 kb cirka fem minuter att ladda. Så småningom tog speltillverkarna fram speciallösningar (s.k. turbo-laddare) som kortade tiden en smula.
Nog är det egendomligt att tänka sig, att man idag kan hämta data från Japan oerhört mycket snabbare än det då gick att hämta data från en kassettbandspelare.
YouTube: Jungle Trouble laddas - endast för nostalgiker
4 kommentarer:
Jag hade aldrig någon Spectrum (och ingen av mina kompisar heller). Alla hade Vic-20 och C-64 (och senare Amiga, även om det då fanns en stackare som köpte en Atari ST istället)
Både Vic-20 och C-64 hade turboladdningsprogram som gjorde den typ av mönster du visade (men jag kom inte ihåg något som hade just de färger du använde)
ABC-turbo (det som laddas är dessutom för extra nostalgifaktor ett piratkopieringsprogram):
http://se.youtube.com/watch?v=QexZAwJqAvU&feature=related
En annan version av ABC-turbo (med ljud):
http://se.youtube.com/watch?v=NP1mhX2Xccs&feature=related
Efter ett tag började ju speltillverkarna förbarma sig lite över en och fixa så att laddningstiden åtminstone kunde fördrivas med lite musik:
http://se.youtube.com/watch?v=-VBoWsdR2M0&feature=related
Den här (Ocean loader 3) känner nog många igen:
http://se.youtube.com/watch?v=5l7F1sXKQLs&feature=related
fanns även något enstaka där man kunde spela nåt litet minispel (typ space invaders eller masken) medan man väntade, vill jag minnas.
Ack ja, det var tider det.
Commodore-maskinerna hade väl inga mönster alls i normalfallet. Man "slapp" ljudet också - lite fascinerande att få en sinnlig koppling till data. (Man kunde höra skillnad på i synnerhet grafik och maskinkod.)
Spectrumen var den gulligaste maskin jag haft, och är fullkomligt ur stånd att kritisera den för någonting alls (knappt ens den obeskrivliga färggrafiken). Tvåan var en Atari ST ;-) det var en riktig dator man kunde ha nytta av. Men av någon anledning vill den riktiga nostalgin inte infinna sig.
Ja, jag tyckte väl att det kändes bekant! Skoj! Nisse har också kvar sin gamle Sinclair, men det var en något tidigare version än den du hade.
Kan du få liv i din än? Skulle varit lite kul att köra någon gång inkl bandspelare!
Skicka en kommentar