Brödtexten är satt i typsnittet Berling. Rubrikerna är satta i Gill Sans kursiv (tipstack till Einarsson).
Naturligtvis är typsnittet synnerligen viktigt för läsbarhet och allmänt intryck. Vad jag ville poängtera i inlägget häromdagen var att det just inte spelar någon särskild roll vad man använder för typsnitt i det material man skickar till förlaget. Så här såg till exempel ovanstående text ut i det Word-dokument som jag och redaktören Ragnar Hult skickade mellan oss; rubriker i Arial, brödtext i Times.
Så småningom lade någon in alltihop i Indesign och valde typsnitt m.m. Jag har inte haft några synpunkter på gjorda val eftersom jag tycker det ser alldeles utmärkt ut. Ifall jag tyckt något annat, hade förlaget nog rättat sig efter det. En bok är ju en samproduktion mellan författare och förlag.
Vad gäller själva skrivandet så uppskattar jag att denna bok motsvarar några månaders heltidsarbete. Att det tog ett år från förlagets OK till utgivande berodde delvis på att det var flera personer inblandade som fick vänta in varandra då och då. Bara processen från färdigt korrektur till tryckt bok tog två månader, en tid under vilken undertecknad just inte hade någonting alls att göra. Sådana här processer tar tid...
2 kommentarer:
Rubriktypsnittet är Gill Sans (kursiv) av den brittiske typsnittsformgivaren, illustratören m.m. Eric Gill. Ett av de verkligt stora typsnitten.
Tack! Tänkte väl att jag sett det någonstans, i synnerhet de karakteristiska slängarna på p:na.
Skicka en kommentar