Texten från SvD 1962 kommer inte från någon myndighet eller så, utan en annons från en radioförsäljare.
Amatörradio hade funnits sedan länge, men fordrat licens (i den ingår att kalla sig saker som "LA8PV" när man pratar). Det innebar en revolution i genren när man 1961 öppnades det s.k. medborgarbandet: Ett antal frekvenser som allmänheten fick förfoga över, utan krav på licenser eller liknande.
Komradion togs direkt i bruk av sektorer som båtliv, jakt och transporter (som alla dessa långtradare), där nyttan var stor och uppenbar. Jag vet inte hur det mer avslappnade bruket såg ut under 1960-talet. Men komradions gyllene era inträffade på 1970- och 1980-talet.
Innan folk började chatta loss på ICQ, Messenger, WhatsApp och allt vad det heter så pladdrade man i komradio. MAD Magazine hade en artikel om CB-radio (citizens' band) i juli 1977, där man bl.a. tog upp företeelsen handles, vad nu den tidens motsvarighet till internet-nicks kallades på svenska. Redaktörerna för svenska MAD tyckte att det hela var tillräckligt relevant för våra förhållanden för att översättas och tryckas.
I Nu blåser vi snuten (1977) är komradion självklar och nödvändig. Utan den hade det blivit en helt annan film, om Bandit (Reynolds), Snowman och de andra fått stanna till i vägrenen så fort de behövde prata med varandra.
Liksom senare på nätet utvecklades snabbt en terminologi som enbart användes i komradion, så de som var inne snabbt kunde känna igen varann och sortera bort noobs. Wikipedia har en matig artikel List of CB slang med massor av termer, från etablerade (som 10-koden 10-4 = "OK") till obskyra (jag minns från lågstadiet hur en Volkswagen-bubbla kallades "en gravid rullskridsko"). Jag har ingen aning om hur det såg ut i Sverige.
En hörnsten i radiokulturen var det faktum att man länge kunde lyssna på polisradion. Det var inte bara skurkar som drog nytta av detta, utan även journalister och nyfikna medborgare; att lyssna på scannern (som gick igenom ett antal kanaler om och om igen) var något av ett folknöje. Detta tog helt slut med digitala krypterade RAKEL som infördes i slutet av 00-talet.
Men vid det laget hade komradion sedan länge trängts ut, först av 90-talets mobiltelefoner och sedan av smartphones. Naturligtvis finns tekniken kvar. Jag antar att den som skaffar en komradio och slår på den kan hitta många att prata med. Men jag gissar även att det inte är riktigt, riktigt som på 1970-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar