1800-talets folkhem

När vi idag använder begreppet folkhem går det tillbaka till ett inlägg i andra kammaren 1928. Under rubriken "Folkhemmet, medborgarhemmet" gör talaren klart redan i första meningen att det ingalunda var något nytt ord som myntades:

Vid högtidliga och för övrigt ibland även vid vardagliga tillfällen tala vi gärna om samhället – staten, kommunen – såsom det för oss alla gemensamma hemmet, folkhemmet, medborgarhemmet.

- Per Albin Hansson (vid tillfället partiledare SAP, inget mer) den 18 januari 1928

Detta fick han senare kritik för, av partikamrater rentav, som menade att folkhemmets gulliga samförstånd stod i strid mot den marxismens oförsonliga klasskamp som man vid den här tiden fortfarande talade om i det partiet.

Men att jag skriver detta nu beror på en annan fråga. När blev folkhemmet förknippat med socialdemokraterna?

Det finns gott om socialdemokrater som gör gällande att det var just deras parti som byggde upp folkhemmets reformer, trots att flertalet nyordningar mellan 1930-talet och 1950-talet skedde mot bakgrund av politiskt samförstånd över blockgränserna.

- Dick Harrison: Lögner farligt vapen mot rasism, SvD 19 maj 2016

Och även om ordet använts "sedan 1928 i sin nuv. bet." (Svensk ordbok) så finns det belägg som är nästan lika gamla som SAP; kanske ännu äldre?

Som Adolf Fredriks Folkhem, öppnat på Norrtullsgatan 7 i Stockholm den 1 oktober 1898. Där fanns bibliotek, samlingssal och serveringslokal (med "billig mat och icke spirituösa förfriskningar"). Alla var välkomna, så länge de avhöll sig från starka drycker och partistrider. – Ur Adolf Fredriks folkhem, Social Tidskrift (1901).

Ett avgjort icke-socialistiskt exempel hittas hos föreningen Studenter och Arbetare. Den bildades för att "minska klyftan emellan de s k bildade klasserna och kroppsarbetarna", och verkade i universitets- och högskolestäderna. En rapport från Stockholmssektionens sammanträde är så fin att jag återger den i sin helhet:

Diskussion om varietéerna.
Föreningen Studenter och arbetare i Stockholm hade i söndags afton sammanträde. Sedan styrelseval förrättats, hvarvid den gamla styrelsen återvaldes, skred man till diskussion öfver ämnet, om varietéer. Diskussionen inleddes af hr Nyström, som sammanstälde varietéfrågan med frågan om njutningslystnaden. Njutningslystnaden borde förädlas, njutningen ledas i rätt riktning. I vårt land gjordes dock föga härför. Ett stort steg till detta syfte vore upprättandet af ett folkhem och väckande af solidaritetskänslan. Under diskussionens gång uppträdde många talare, som ej ville obetingadt fördöma varietéerna, emedan de äfven bjöde på goda prestationer. Men varietéerna borde rensas, förädlas. Då skulle de kunna hafva en kulturuppgift att fylla. Ty den höga konsten på operan vore för förnäm för folket. Folket behöfde faktiskt mycket af det som nu bjudes på varietéer. Men spritserveringen borde borttagas och med detsamma ginge det nog så, som en talare framhöll, att den nyktra, kritiska publiken gåfve sitt misshag öfver osedliga prestationer tillkänna. Från flere håll framhölls, att det vore förvånande, att icke staten understöder de försök, som gjorts att föranstalta folkkonserter och dylika för folket afsedda förlustelser med förädlande syfte.

- Tidningen Kalmar den 15 januari 1896

Jag har inte undersökt närmare huruvida hrr studenter lyckades minska klassklyftan nämnvärt.

För övrigt ligger artikeln efter en där utrikesministerns svenskhet reds ut (greve Carl Douglas var född i Schweiz men hade en svensk far, för på den här tiden var det bara helsvenskar som kunde bli statsråd) och före en där överingenjör Andrées ballongexpedition diskuteras.