När Europa, Norden och Sverige kristnades så tillämpades ofta så kallad kristianisering. Ett välkänt exempel är när man försökte göra firandet av midvinter till Jesu födelsedagskalas (vilket lyckades) och midsommar till Johannes döparens födelsedagskalas (vilket misslyckades, åtminstone i Sverige). Och om missionärer fann ett hedniskt tempel, eller oftare en lund eller källa som var föremål för hednisk rit, så såg de till att låta uppföra en kyrka på samma plats. Det kan tolkas som maktspråk, att den nye guden nästan bokstavligt kommer och sätter sig på de gamla, men var tvärtom ett försök att få till en mjuk övergång utan att röra upp känslor i onödan.
Källor var en vanlig kultplats, och kulterna vid dem levde kvar under mycket lång tid. Ett enkelt sätt att kristna dem (bra mycket enklare än att få folk att sluta utöva kulten) var att ersätta deras hedniska gudanamn med kristna helgon. Ibland verkar man ha gjort det väldigt enkelt för sig. Bland landets otaliga torskällor (som fått behålla sina gamla namn) så finns det åtminstone ett par Helga Tors källa. Men finast är den källa i Frösunda socken utanför Vallentuna, som åtminstone tidvis kallats Sankt Tors källa. Det är inte efter något helgon av ena eller andra sorten utan en kristianisering av enklaste slag: Man lade dit ett "sankt" och så var saken klar.
Ur Frösunda Hembygdsförenings fina kvartalsskrift
Sockenstrunt, nr 3/1980
1 kommentar:
F.ö. sägs Vallentuna vara Sveriges runstensrikaste kommun.
Källa: eget skolarbete typ 1971 då jag bodde där.
MVH
Hans
Skicka en kommentar